2 44110C7 HU1 DUnld VEM are 3 större antalet, hvilka konspirera. När en man, såsom förhållandet är med mig, i 23 år har stått i spetsen för en stor nation och när han under denna tid varit besjälad af en enda tanke: landets välfärd, då bibehåller han känslan af sin värdighet och öfvertygelsen om sina rättigheter samt stöter bort från sig sädane låga intriger, hvilka nedsätta dem som deraf begagna sig. Utan illusioner, men också utan misströstan förtror jag mig åt franska folkets rättvisa och är belåten med mitt öde, hurudant försynens utslag än må blifva. Ännu mera, när man fallit från en sådan höjd är den första känsla, man erfar, ej någon åtrå att ånyo bestiga branterna, utan att efterforska anledningarne till fallet, i afsigt att undersöka sitt eget upptörande samt vederlägga förtalet, medan man likväl erkänner sina fel. Medan man detta gör, fördjupar man sig snarare i det förflutna, än man söker läsa i det tillkommande, och sträfvar mycket mera efter att rättfärdiga sig sjelf än att åstadkomma någon återinsättning i forna värdigheter. Häri en berättigad anledning till min önskan, att genom offentlighetens biträde söka vederlägga orättvisa anfall och korrigera vilseförande underrättelser. Att upplysa allmänna meningen genom sanningsenliga uppgifter utgör en pligt för dem hvars lycka blifvit störtad; medan hvarje agitation för att återställa kejserliga regeringen blott skulle fördröja den moraliska reaktion, som i franska folkets sinnen redan blifvit påbörjad. Till alla, som kommit från Frankrike för att besöka mig, har jag fört samma språk: jag är emot? — så har jag sagt till dem — bäde intriger och komplotter. Frankrike behöfver hvila för att kunna återhemta sig från sina olyckor-. Den vore mest att tadla, hvilken ville uppväcka oroligheter för att befordra sina personliga intressen. Nuvarande styrelsen i Frankrike är endast provisorisk och utesluter för framtiden ej någon enda af de tänkbara olika slagen af styrelseform. Att söka störta denna skulle vara en dålig handling. Likväl qvarstå mina rättigheter ännu oantastade och så länge folket ännu ej blifvit lagligen tillfrågadt, kan intet beslut af deputeradekammaren hindra mig ifrån att fortfarande vara Frankrikes rättmätige herrskare. Många officerare hafva skrifvit till mig och frågat huruvida de borde ställa sig till den nuvarande styrelsens disposition och om jag ville lösa dem från deras ed. Jag har svarat att då frågan tydligen gäller ordning på den ena sidan och monarkien på den andra, borde de ej tveka att tjena sitt fädernesland. Men jag kunde icke lösa dem från deras ed, innan hela folket genom direkt omröstning valt bestämd regeringsform. Sålunda, såsom ni ser, höjer jag mig, likt mannen hos Horatius, in i min rättvisa och min resignation. Stark i eget medvetande återhåller jag otåligheten hos det ena partiet och föraktar trolösheten eller förolämpningarne från det andras sida. Jag finner med en viss grad af tillfredsställelse att republiken är nödsakad att handla med stränghet mot just samma män, hvilka under loppet af 23 år angrepo min regering, samt att godkänna många af de åtgärder, hvilka jag ansåg nödvändiga för ordningens bibehållande. Men jag är ej någon partiman, och denna känsla inom mitt bröst måste derför vika för en annan och starkare — den smärta, med hvilken jag ser Frankrikes öden vara öfverlemnade åt slumpens nyck, partiernas raseri, styresmännens svaghet och främlingens utpressningar. Med afseende på de bref från belgiske journalisten Lessines till kejsaren, som nyligen blifvit offentliggjorde, yttrade han: Nämnde bref är, såvidt jag kan minnas, äkta. Men jag kan ej åtaga mig ansvaret för de orimligheter som folk behaga i brefform tillsända mig och åt hr Lessines meddelanden skänkte jag aldrig någon allvarlig uppmärksamhet. Jag hade skäl att anse mannen såsom ett slags oskadlig fåne... ni må sjelf döma. Första gången jag såg honom — det är nu tre eller fyra år sedan — promenerade han hastigt upp och ned på Tuileriernas inre borggård. På frågan hvad han egentligen ville, svarade han med att idkeligen upprepa: Nitt öde ligger i kejsarens hand!? Huru då? Emedan han är den ende som kan uppfylla den önskan jag hyser. Säg hvau ni åstundar. Endast en logeplats på operan i asfton. IIvarför går ni ej och köper en sådan? -Omöjligt? IIvarje plats är upptagen. Den dame jag älskar finnes der, och jag måste se henne. För att villfara hvad jag ansåg utgöra ett slags oskadligt fantasteri — fortfor kejsaren, som hjertligt skrattade vid minnet af denna händelse — gaf jag befallning att min besynnerlige supplikant skulle erhålla det önskade tillträdet till operan och han gick uppfylld af glädje. Nästa gång jag hörde något från honom var i form af ett förslag att Frankrike skulle annektera Belgien — ett förslag åt hvilket jag visst ej skänkte den uppmärksamhet, som mina smädare låtsa sig tro att jag egnat deråt. Det synes som om de lagrar, Times skördat genom att kunna göra dessa meddelanden, ej lemnat dess kolleger någon ro. Åtminstone har tidn. Bath Argus delgifvit verlden en konversation, som en dess reporter haft med exkejsaren och som vittnar om god vilja men klen förmåga i att kateketisera. Reportern började sin kateketisering sålunda: Skulle Ers Majestät nu, liksom år 1848 ställa sig i våra frivilliga skyddskonstaplars leder, ifall Englands författning nu liksom då hotades af någon sara? IIärpå skulle kejsaren hafva svarat: Jag skulle handla nu precis som då. Ny fråga: Skulle E. M. vilja säga mig om något sannt finnes i de nyJigen offentliggjorda utdragen ur Lessines memoirer om Belgiens annexion och förnämligast i det meddelande att konungen af Belgien sjelf varit böjd för traktaten-? ÅIIvilken traktatt? ÅJag menar traktaten om Belgiens afträdande till Frankrike. Derpå svarade kejsaren mycket bestämdt: Alldeles ickev. Fråga: Ursäktar E. M. mig om jag frågar, huruvida E. M. anser Frankrikes nuvarande regering varaktigt? Svar: Jag vet icke. Tror det icke. Den är ej fast ordnad. Ny fråga: Fullföljer kejsarinnan med sin resa till Spanien några politiska syften För ingen del. Hon vill blott återse sin mor och besöka sina egendomar. Sedan ännu ett par ungefär lika närgående frågor blifvit framställde och erhållit, efter uppgift, lika välvilliga, men också lika innehållslösa svar, aflägsnade sig den diplomatiske reportern, belåten med sig sjelf och följd af kejsarens vänliga Åau revoir! En engelsk kannstöpare och apostel för den eviga fredens snara inträdande har i en till ÅStandard insänd uppsats föreslagit foljande lösning af Europas största stridsfråga: 1:o Med bifall af Tyskland, Frankrike och alla öfriga europeiska makter uppstiger Napoleon III, under hvars herravälde Frankrike haft att glädja sig åt det högsta välstånd, åter på Frankrikes tron och åt honom återlemnas af Tyskland de eröfrade provinserna; 2:o Såsom ersättning för detta afträdande erhåller mm 17? XX An a 5 5Ö Aa