Göteborgsposten – 26 oktober 1871, sida 2

Hon reste sig upp från sin stol och började gå fram och tillbaka i rummet. — Jag tror sannerligen att det skulle vara lyckligast för oss båda, sade hon. Lady Laura betraktade sin syster med djup bestörtning. — Min bästa Geraldine, du kan säkert aldrig bli så osörståndig! utbrast hon. Du kan säkert aldrig bli så dåraktig att du skulle vilja uppoffra din framtida lycka för ögonblickets nyck — för ett utbrott af dåligt lynne. Upphör med detta nonsens! Jag är öfvertygad om att Georgo hyser uppriktig tillgifvenhet för dig, och jag misstager mig mycket om du ej äfven tycker om honom — älskar honom — mera än du någonsin kan komma att älska hvilken annan man som helst i denna verlden. — Ja, jag tycker om honom ganska mycket, svorade Geraldine Challoner otåligt; alltför mycket för att kunna tåla pågot mindre än fullkomlig uppriktighet å hans sida. — Men, min bästa syster, jag är säker om att han är uppriktig, svarade Laura tröstande. Var nu förståndig, Geraldine, och lemna hela saken åt mig. Hvad Clarissa beträffar har jag planer för henne, hvilkas förverkligande fullkomligt skulle skingra din oro; men om Jag ej snort kan bringa dem till utförande, måste flickan resa. I afseende på George åter, så är jag säker på att om du blott vill låta mig försöka utforska honom, skall jag snart utröna hans verkliga känslor och — — Laura; afbröt Geraldine, om du vågar att på rin