Göteborgsposten – 26 oktober 1871, sida 1

Xä4 cC00. AA s—— xenström åt Göteborg öfverlemnat dessa ni tora summor? hvad har han med sin gåfva . syftat? så förefaller oss det svar ligga geÅ ast till hands, att han icke kunnat mena sj tt derigenom minska den kommunala skatr ebördan för personer, hvilkas flertal af en fo lylik minskning ej är i bebof. Kapitalet är r sesparingens, försakelsens resultat, och när v sn man åtager sig hela lifvet igenom försaI a kelse af njutningar, till hvilka kapitalet öpp, nar tillträde, måste han dermed ega annat , syfte än att hans medborgare skola af dessa I; samma njutningar kunna skörda en desto större J; andel. Den åsigt, som vid senaste sammanträdet egde framstående förespråkare, att Renström med sin gåfva åsystat att förhindra ytterligare skuldsättning från kommunens sida, tro vi således sakna legal grund. Vore sådant fallet, då kunde verkligen den farhåga vara berättigad, som man, stödd på andra grunder, uttalat, att gåfvan förr skulle verka hämmande än befordrande på vårt samhälles utveckling. Stor är visserligen den Renströmska donationen, men dock ej så betydlig att den kan uppfylla alla kraf, som en stegrad konkurrens och nya förhållanden ställa på vår kommun. Upphörde vi, dess nuvarande medlemmar, med egna ansträngningar för densammas tillväxt och förkofran, då inträdde en brist på framåtskridande, som i jemförelse med andra kommuners framsteg blefve att anse såsom stillastående, och på detta område är hvarje stillastående liktydigt med tillbakagång. Tanken att Göteborgs innevånare numera, under tillit till att Renströmska fonden skall göra allt, blott ha att lägga armarne i kors och på egen njutning använda en så stor del af debetsedelns forna summor, som motsvarar de åt staden skänkta nya tillgångarne, skulle säkerligen mest ogillats af fondens sparsamme, uppoffrande gifvare sjelf. Klart är således att de nya anstalterna, antingen de nu falla inom välgörenhetens, de intellektuella eller de materiella intressenas områden böra stå något öfverj den vanliga nivån. De böra anticipera fördelar, som annars först om tiotal at år skulle blifva vårt samhälles egendom, men ej användas för sytten, hvilka det är en pligt för kommunen att, en dylik fond förutan, förverkliga. Göteborg är en förmögen kommun och eger redan i denna sin egenskap en anledning att ej rygga tillbaka för att i sistnämnda hänseende fullgöra sin skyldighet. En blick på de små närgränsande kommuner, som med stora årliga uppoffringar måste gälda förmånen af att jernbanor blifvit dragne till deras gränser, medan denna fördel nästan kostnadsfritt tillfallit oss, skall utan tvifvel lätta pligtuppfyllelsen, om den någon gång skulle kännas os tung. Fasthölles den synpunkt, vi ofvan angifvit, skulle den gallringsprocess, som nu förehatves, i en vigtig punkt blisva betydligt lättad. Såsom en gallringsprocess måste man nomligen anse diskussionen på dess närvarande stadium, enär fullmäktige fattat det kloka beslutet att blott de motioner, som a sslås, nu finna ändtligt afgörande. En ny strid, hufvudstriden, kommer förmodligen att utkämpas, när det gäller att välja mellan de förslag, som provisoriskt vunnit bifall. Blott åt ännu en principfråga vilja vi för dagen egna några ord. Utom, om också icke inom, fullmäktiges krets eger den meninger anhängare att anslag ur fonden skulle kunn: gitvas endast såsom gåfvor, ej såsom lån. Fö) vår del mästo vi anse denna mening vara orik tig. Må vara att lån ej uttryckligen nämne i testamentet, men rättigheten att disponer: öfver det större, gåfvan, innebär väl ock möj ligheten att råda öfver det mindre, utlåningen För allmänna inrättningar, liksom för indivi der, gäller det dessutom att fall kunna tän kas, då en hjelp i form af skänk skulle för slappande inverka, medan densamma lemna såsom försträckning måste medföra gagn. — — Vväderlekstelegrammet af gårdagen frå