Från Utlandet. Det finnes intet ondt, som icke har någonting godt med sig. Detta besannar sig ånyo i den ifver, hvarmed man i Frankrike nu söker att lösa den vigtiga frågan om undervisningsväsendet. Under kriget fann man med grämelse, att en stor del af tyskarnes öfverlägsenhet kunde tillskrifvas deras större allmänna bildning. Man bäfvade för tanken på alla desföljder, som en fortsatt försummelse af folkets undervisning kunde medföra, isynnerhet sedan man lärt känna allt det förfärande i de okunniga massornas råhet. Med den spänstighet, den slan, som i så hög grad utmärkersden franska nationen, har man nu beslutat inhemta det försummade. I alla tidningar och tidskrifter läsas utförliga afhandlingar, ofta välskrifna och förståndiga, ofta återigen något fantastiska och extrema, hvilka alla sysselsätta sig med diskuterandet af denna sak, som högt uttalas vara landets lifsfråga. Så skall, låtom oss hoppas det, ur de förfäunde nederlagens blodpölar uppspira ettkunskapens träd på godt för den franska nationen, hvars moraliska kraft skall stärkas genom njutningen af dess frukter. Tidningen Municipalit6 i Paris, hvilken har till uppgift att införa verldsstadens förhållanden i den allmänna diskussionen och söka att dels blotta missförhållandena, dels föreslå medel för deras afbjelpande, meddelar sålunda en berättelse af hr Greard, generalinspektor för den offentliga undervisningen, angående folkskolorna i Paris. Enl. denna berättelse fanns det år 1866 i Paris 260,000 gossar och flickor i skolåldern. Antalet regeringsskolor, både lekmannaoch prestskolor, kontrollerade af Paris municipalitet, är 341, hvilka erbjuda plats för omkring 89,000 barn, hvaraf det vill synas att inemot 170,000