Bref srån Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 22 Oktobor. Ännu hvila etatsrådens afskedsansökningar; ännu fungerar ministören, afbidande sin förlossning. Aldrig ha vi väl med störro intresse studerat den dagliga förteckningen öfver ranlände resande än just nu, ty derom äro alla ense, att åtminstone några af de blifvande statsråden skola komma från landsorten. Ena dagen heter det: Nu är ministerlistan fulltalig — på två när. Andra dagen heter det: Nu fattas bara en. Tredje dagen heter det: Nu fattas tre. En dag säger man: ÅI går hemreste grefve Lagerbjelke till Nyköping, medtagande en stor koffert och två nattsäckar, och det bevisar att han alldeles icke vill gå in i ministören. — Nisstag, säger en annan, visserligen hemreste grefve Lagerbjelke i går, men han medförde endast en liten nattsäck, och det bevisar att han återkommer snart med fullständig utstyrsel för att gå in i den af honom bildade ministeren. Landshöfding Ekström har anländt, hitkallad pr telegraf, och det bevisar att han skall bli civilminister, meddelar en väl underrättad. Jag vet bestämdt, säger en, halfhögt, till en god vän medan de dricka kaffe på Rydberg, att sinansportföljen mottages af Carleson. Detta yttrande uppsnappas af en som sitter vid nästa bord; men det lilla et har undfallit honom och så tryckes i ett nyhetsblad morgonen derpå, att f. d. statsrådet Carlson (istället för justitierådet Carleson, som den förstantörde menat) skall bli finansminister. En herre med varma sympatier för det skånska partiet inträder vid åttatiden med högtidlig min på Rydberg, helsar på några bekanta, rätar på sig och säger: lin profetia har slagit in på pricken. Den der Lagerbjelkeska ministerlistan är sprängd. Den har för resten aldrig varit fulltalig. — Men hvem skall då bilda ministåren? frågar man otåligt. — Hvem? ja det säger jag icke, men derom vill jag underrätta er, att den ende som kan, om han bara vill, bilda en minister, är nyss kommen — frib. Stjernblad. A! och O!4