Göteborgsposten – 21 oktober 1871, sida 1

Uppfinnaren och hans uppfinning. — Du smådare, hvar är din udd, du skämtare, hvar är din seger? — Kungsbacka ett Eden i viss mening. — En pik. — Striken fortfar i Halland. — En liten dylik i Göteborg. — Från teatern. — D:r Lindmans föreläsningar. — Egelinska dansskolan. — Mystisk utanskrift. — Anekuot. Vi tyckte oss ha nästan allt: präktiga gator, magnifika kanaler, gudomliga alleer, gaslysning, såsom den bör vara, och vattenledning, sådan den är. Item ett museum värderikt till sitt inre fast en smula skröpligt utanför, en teater, till hvilken man nu kappas om att bli egare, ett nästan nytt tulloch packhus, ett splitternytt posthus och Renströmska fonden att ösa ur till nya praktbyggnader för speciella men allmänna behof. Våra eitailleurer täfla ju med utlandets förnämsta i fråga om solida varor, elegant snitt och — höga priser. Våral skoartister kunna likaväl som deras kolleger i de stora verldsstäderna stå till tjenst med både iflexuran? och krokodil-läder. Akta sköldpaddsoppa och veritabel vildsvinsskinka äro ej sällsynta läckerheter på våra restauranters matsedlar och i vissa källare ligger förvaradt ett portvin, mäktigt att kalla en halfdöd till lif igen. De stora artisterna försmådde lika litet vår publiks gunst och guld som de små, Gungls orkester och Jahnkes Amerika-kör reste oss lika litet förbi som Louise Michaöli och hr Steinitz vartistiska klöfverblad — högsta trumfen i musikaliskt hänseende — och hr Gelin med sällskap saknar icke sin publik i Skeppsbron i N:o 1. Rowlands Macassar och Gahns Amykos-Aseptin fanns i öfverflöd i våra butiker, Pripp-ölet började åter antaga sin oemotståndI ligt förföriska smak och Carnegies porter var ötver allt beröm. Andå fattades det något. Ni sätter upp ett förvånadt ansigte och kastar I fram ett tvifvelaktigt: Hvad månde väl det vara;? — Hvad bebagas, har ni verkligen ej saknat det? Har ni aldrig kommit att reflekj Hvad som fattades oss. — Huru vi fingo det. — tera öfver det förunderliga deri, att till Sveriges andra stad, den på millioner och all litvets förfinade komtort så rika biten af en stor stad, ännu icke trängt det underbaraste af ala lifselixirer, denna magiska trolldryck, som kör den sjuke frisk och den friske till en jälte i styrka, oafsedt att ban gjort sin uppfihare till millionär flera gånger om, till ridda och kommendör af flera ordnar, än som kunna rymmas på den sirligaste chevaliers eller valdigaste bokhålleri-professors bröst, till innebafvare af så många medaljer, att han deraf kunde gjuta sin bild i purt guld och silfver, om han ville, och som gjort hans namn bekant öfver hela den kända verlden — ty sannerligen tro vi icke att mannen har en ufilial-depöt på sjelfvaste Söderhateöarne. På Söderhafs-öarne, men icke i Göteborg! Hvilken skandal! Lyckligtvis är det nu slut på skandalen, Göteborg är nu ringalunda den minsta bland städer, äfven vi ha sått oss en filial för — hofloverantör Joh. Hosfs maltextrakt, Sundhetsöl! Den förflutna veckan medförde åt oss tillgängen på denna så mycket gynnade och estertrågade produkt, som icke allenast är särdeles välsmakande utan äfven upplitvar nerverna, stärker och bevarar helsan i hög grad. Vi ha det här alldeles inpå oss, hos hrr C. V. Helander C:o, derborta i hörnet, ni vet, der det ständigt kan erhållas i originalflaskor med Hofleverantör-sigillet ofvanpå korken samt Hofleverantör-vapnet och medaljerna på etiketten. Oh!!! Vi stå vid början till en ny tidsälder, då inga sjuka och orkeslösa skola finnas mer, då all reumatism, gikt, tandoch hufvudvärk, yrsel och sömnlöshet, lomhördhet och närsynthet — kanske ätven, dess bättre, nackstyfhet — skola bli en saga på jorden. Hvilken göteborgare skall väl hadanetter ståta med sin mer och mindre uppblandade engelska eller skotska extraktion, nej, bättre opp, maltextraktion skall det hädanefter vara. Nå ja, allt det der är visserligen godt och väl, men det fattas oss ändå något. Ni behöfver ej fråga, det fattas oss hr Wy-Bromander. Det är sannt, vi hade honom för ej längesedan här, men han hade då ej gjort sin märkvärdiga uppfinning. Det förvånar oss i sanning att ej ha sett denna uppfinning, liksom allt annat stort inom upptäckternas verld, enkel men beundransvärd, omordad i någon af våra större eller mindre tidningar. Vi vilja godtgöra denna försummelse, vi vilja, oombedda, för vår allmänhet framlägga uppfinnarens rena tanke och välmening och vi kunna ej göra det bättre än då vi låta honom sjelf tala sålunda som han Lördagen d. 30 sistl. September i Nya Dagligt Allehanda talade till hufvudstadens allmänhet: Man läser nästan dagligen, att så väl under badning som vid bätars kantring och dylikt till och med simkunniga menniskor drunkna. I Juli d. å. skrefs frän Norrköping, att en båt kantrat vid Djurön den 16 i samma månad och att nästan alla, som voro deri, omkommo. Från Jönköping berättas äfven, att den 16 Juni innevarande år 3 unga damer under badning i Vestansjö tillsatt litvet. Stundom får man läsa, att en med menniskor fullastad båt kantrat och att, såsom händelsen i Juli och Augusti månader varit med en båt vid Kalmar, en vid Helsingborg, en vid Göteborg, en på Ångermanelfven, en vid Luleå på Afvan, en vid Stockholm, en vid Strömstad och en mängd i Bohuslänska skären samt en i denna månad, den 16 September, i närheten af Söderhamn, ieke ens personer, som varit dem temligen nära, kunnat rädda någon af dem. Nämnda personers förtidiga död hade så lätt undvikits, om hvar och en af dem haft någon räddningsapparat att vid olyckstillfället fatta uti. så att de kunnat hålla sina hufj te A-. — —