Göteborgsposten – 18 oktober 1871, sida 2

af dem som beröfvats tak öfver hufvudet uppgår verkligen till 100,000, och den egendom som förstörts uppakattas till minst 1 milliard svenskt. Det har i Amerika gjort ett särdeles angenämt intryck, att England skyndat detsamma till undsättning. Ett telegram, som North British Insurance Company skickat till sina agenter i Chicago, att snabbt betala alla assuransanspråk, fastän dessa antagas uppgå till 7 mill. svenskt, har gjort förträfflig verkan. Ett telegram från Amerika tackar bolaget för dess ädla telegram. På de amerikanska börserna har Chicagoolyckan verkat ytterst nedtryckande, isynnerhet i östern, som nu måste med kontanter ersätta sina förut af papper representerade förbindelser med vestern. På grund häraf har man äfven å börsen i London blifvit orolig, emedan man fruktar, att guld skall till större belopp uttagas för att strömma till Amerika. Times hoppas dock, att unionsregeringen skall uppträda och snabbt söka att begränsa verkningarne af olyckan. LIndep. belge offentliggör nu den fullständiga brefvexlingen mellan den unge belgiske journalisten Oscar Lessines — som i Juni 1869 tillskickade kejsar Napoleon III ett memorandum angående de bästa medlen för Frankrike att annektera Belgien — och kejsarens kabinettssekreterare Conti. Det belgiska bladet gör mycket buller af denna vafslöjning, fastän den i sjelfva verket icke bevisar något annat, än att det i Belgien funnits en journalist, som var beredd att sälja sitt lands sjelfständighet för en ordensdekoration. Den i grund och botten halft komiska romanen synes ha inledts med ett förslag från Lessines till Conti att i Bryssel utgifva en veckoskrift, som skulle bekämpa Rocheforts Lanterne och ha till titel Ca ira, om det franska kejserliga kabinettet ville understödja honom. Conti antecknar om honom: Hr Lessines är ung och beslutsam; han synes utan fruktan möta alla de följder, som hans tidning kan medföra för honom. Napoleon III tog del af saken och antecknade för Conti: Skrif till hr Guitaut (Frankrikes sändebud i Bryssel). Bed honom skaffa upplysningar om hr Lessines och höra, hvad han har att säga. Detta var d. 27 Juni 1868. Först d. 8 Aug. utförde Conti uppdraget och fick 6 månader derpå ett svar från Lagu6ronniere, som efterträdt Guitaut. Men Lessines befann sig då i Paris, der han efter samma system vetat skaffa sig en spansk ordensdekoration af exdrottning Isabella, derför att han skrifvit åtskilligt till hennes förmån. Malicen säger tillochmed, att han till den grad vunnit exdrottningens gunst, att han blifvit en Marfori II. Laguronnire skref till hr Lessines, att man i det kejserliga kabinettet fästat uppmärksamhet vid hans framställda plan. Djerf härigenom, skref Lessines d. 13 Febr. till kejsaren en biljett med begäran om audiens. I anledning af denna afgick uppmaning till Lagu6ronniere att lemna de äskade upplysningarne, en begäran som Laguronniere likväl icke kunde uppfylla, alldenstund Lessines var qvar i Isabellas närhet. Ett längre uppehåll i brefvexlingen följde nu, ända till d. 18 Juni. Under tiden hade Lessines uppnått sitt mål och blifvit mottagen af Napoleon, som samtalade med Lessines angående en afhandling om Belgien, hvilken sedan blef af kejsaren mottagen. Sedan blet Lessines upprepade gånger emottagen af kejsaren, ehuru det hela dock slutade med en anteckning i slutet af 1869, att han skulle kunna vara nyttig, om man tänkte på Belgiens annektering. Mot det belgiska bladets våldsamma utbrott i anledning af hela denna lilla roman torde man med skäl kunna utbrista: Tant de bruit pour uns omelette! Man har i de qvarter, der man söker alla medel att nedsätta kejsar Napoleon, hvars fall borde ha varit stort nog ändå, gjort litet kapital af ett bref från general Faidherbe, hvari denne, för att fritvå sig från en misstanke om att vara bonapartisk, säger, att han aldrig ansett den kejserliga regeringen laglig, att han erhållit sina grader och kors endast på ministrarnes förslag och att hvarken kejsaren eller kejsarinnan eller prins Napoleon gjort honom någon personlig tjenst. Nu meddelar det bonapartiska bladet VPOrdre en längre skrifvelse från Faidberbe, då öfverste vid geniekåren, till prins Napoleon, med begäran att prinsen måtte understödja hans befordran till general och äfven gynna hans svågers avancement. Slutet af brefvet har denna lydelse: Huru som helst, monsigneur, vi begära endast att få tillfälle att göra vårt land och kejsaren nya tjenster, och vi skulle anse oss tillräckligt gynnade, om ni ville låta ert höga beskydd komma oSS till del. Vice konungen af Egypten har påbörjat ett af de mest gigantiska verk, som någonsin föratamita nå Åfrilag sard namliven Ötra arh