Göteborgsposten – 17 oktober 1871, sida 1

om tretiotusen pund om året, inberäknar jag ej do ötverskott som blifva för hvarje år och som äfven skola tillfalla den unge mannen. Han är ende sonen. Det finnes visserligen också en syster, men hon är lam och sjuklig, så att hon sannolikt ej lefver många år till. Clarissa smålog åt det allvar, hvarmed lady Laura yttrade detta. — Man skulle kunna tro att ni vore i komplott med pappa, bästa lady Laura. Han säger alltid att jag skall gifta mig med en rik man. — Naturligtvis; det är en skyldighet för en flicka som är vacker men ej rik. Tänk bara på mig; hvad skulle mitt lif ha varit utan Fred, Clarissa? Vi voro fem barn; fem flickor som skulle bli gifta, tänk på det; ännu äro tre ogifta. En af mina systrar kommer hit i morgon. Jag hoppas att ni skall komma på god fot med henne fastän hon är litet besynnerlig. Jag är glad öfver att hon slutligen blifvit förlofvad; det var ett gammalt och som jag tror ömsesidigt tycke, men först helt nyligen skedde förlofningen mellan henne och hennes fästman. Hans utsigter voro så osäkra; men nu är förhållandet helt annat. En äldre brors död har fullkomligt förändrat hans ställning, och han kommer att få ett ganska vackert gods. Äfven han kommer hit om ett par dagar, och jag hoppas att giftermålet svart måtte ega rum. Men jag får ej uppehålla er längre med prat för att ej skämma er friska hy för morgondagen. Lady Laura tog derefter godnatt af sin nya väninna, som gick upp på sitt eget rum.