Göteborgsposten – 12 oktober 1871, sida 2

bland mormonerna och att de affallne nu icke längre beböfde att såsom förr flykta i smyg för att undvika förföljelse, utan kunde obehindrade dels utvandra till andra trakter, dels lugnt be qvar i Utah. Samtidigt tilltog antalet af mormonsekter — i början af 1870 nämndes några och tjugo stycken — och flere af dessa gjorde de starkaste angrepp på Brigham Young och det af honom försvarade månggiftet, utan att han kunde såsom törut bringa dem till tystnad genom sina hemliga mördareband,Danaiterna, Gideons Bröder,Hämndens Englar, eller hvad de allt hette. Det var isynnerhet tvenne söner af Josef Smith, som reste detta motstånd, under det att en tredje broder måst några år förut flytta till Missouri. Under dessa förhållanden framkom i början af 1870 republikanaren Cullom i representanthuset med ett förslag om att afskaffa månggiftet i Utah. Enligt detta skulle hvar och en, som gjorde sig dertill skyldig, förlora sin borgarerätt, således äfven valrätt till den lagstiftande församlingen och rättighet att bli utsedd till juryman; unionsdomstolarne fingo myndighet att ådöma fängelse och böter, samt att konfiskera de dömdes egendom, och qvinnorna fingo rätt att vittna mot sina äkta män. Presidenten skulle ha rätt att bringa lagen till verkställighet och att för detta ändamål inkalla ända till 40,000 man frivilliga. Förslaget rönte motstånd från demokraterna, hvilka sågo deri ett iogrepp af kongressen i de särskilda landskapens sjelfständighet, och från medlemmar från de andra staterna vid Stilla Hafvet, hvilka sista likväl fästa mera afseende dervid, att lagen icke kunde genomföras utan strid, emedan mormonerna skulle i sin fanatism göra allvarsamt motstånd, och att den skulle leda till afbrott i jernvägstörbindelserna samt tillintetgöra frukterna af mormonernas flit och skicklighet. Några republikaner tillrådde ett mildare tillvägagående, medan andra framhöllo, att det blott i Utah fanns en makt, neml. Brigham Young, som stod öfver domstolar, lagstiftande församling och all annan myndighet, och att man ej kunde utan med våld göra slut på hela ofoget och de deraf följande våldsgerningarne, samt att mormonernas försvar icke skulle bli af stor betydelse. Förslaget an:ogs något ändradt med 94 röster mot 32, men senaten, som icke fann ögonblicket ännu vara inne till att skrida in, inskränkte det till ett förbud mot månggiftet, utan att dock fordra dettas atskaffande genast genomfördt. Förslaget väckte naturligtvis stor uppståndelse i Utah. Adresser ingåfvos till senaten, dels för att tillråda ett mildare uppträdande, så att man endast protesterade mot nya dubbla äktenskap, men icke mot de redan bestående; dels för att framhålla de förtjenster, mormonerna inlagt genom den kala traktens uppodling och försäkra om qvinnornas gillande af landets Åhusliga institutioner. För att ytterligare bevisa detta, medgaf lagstiftande församlingen i Utah qvinnorna valrätt, och ett stort möte af qvinnor i Deseret uttalade, att de voro mycket belåtna. Detta öfverensstämmer äfven med flera franska och engelska resenärers, bl. a. D.xons berättelser, enl. hvilka de flesta qvinnor antingen af religiös fanatism oeh i tystresignation gilla ofoget; under det andra påstått, att många qvinnor föredrogo att gifta sig med hedningar framför att gå i de förnämas barems, och att tillochmed en af Brighams döttrar var emot månggittet. Unionens v. president Colfax, som redan en gång förut besökt Utah, reste ånyo dit och tillrådde mormonerna att afstå från månggittot, emedan man annars skulle förr eller senare komma i tvist med Unionen, och senare förslag inom kongressen gingo ut derpå, att man skulle i förtattningen intaga ett jörbud mot månggiftet för sramtiden, under det att man till hälften lofvade, att Utah skulle på detta vilkor kunna bli star, fastän dess folkmängd endast är 86,000, medan mormonerna redan för flera år tillbaka angifvit den vara dubbelt så hög. Samtidigt sysselsatte sig unionsguvernören i Utah, hvilken allt sedan mormonernas uppror 1856-58 varit en utiträn tillsatt embetsman, således en hedning, — under det Brigham förut beklädde denna post —, allvarligt med att häfda Unionens myndighet och betrygga icke mormoner mot oförrätter. Han frigjorde domstolarne från beroende af presterskapet, hvilket dittills styrt alla val, samt lade utnämningen at domare och jury i un ionsdomarens hand; förbjöd alla militära ömingar, genom hvilka mormonerna förberedde sig till strid, och begärde aflemnandet af vapen och ammunition till unionstruppernas betälhafvare. Hans död i slutet af Oktober förl. år hejdade visserligen för en tid dessa åtgärder, men hans efterföljare har sedan återupptagit dem. Det sades en tid, att Brigham Young skulle draga bort med de troguaste af sina avhängare och att han varit borta i ett par månader med några andra mormonhöfdingar för att finna ett nytt Zion längre söderut (i Senora på mexikanskt område); enligt ett annat rykte ville han begifva sig till Sandwichsöarne. Men intet af dessa rykten har varit sannt, och det hade blifvit alldeles tyst med