Göteborgsposten – 11 oktober 1871, sida 1

händerna på ett generalråd, som har sitt säte i London, består af medlemmar ur de mest olika nationaliteter och tillsvidare erkänner Karl Marx såsom sin anförare. I Juli månad d. å. kom nämnda generalråd till den erfarenhet, att det genom sakernas ställning på kontinenten blifvit nödvändigt att rådgöra med det stora iörbundets grenföreningar på Europas fastland. Kriget hade neml. förhindrat den allmänna kongress, som varit beramad att hållas år 1870. Kongresser s sammanträdande i år förhindrades genom den fientliga stämning, som alltsedan Kommunupproret i Paris framkallats inom alla lager af den europeiska befolkningen, och genom den icke mindre fientliga hållningen hos regeringarne. I st. f. en stor kongress inkallades derför en hemlig konferens till London. Hvarje land, i hvilket Internationale har filialföreningar, uppmanades att skicka ett bestämdt antal deputerade. Till d. 17 Sept. utsattes konferensens första sammanträde, och dess åndamål var: att rådgöra om en bättre organisation af och en gemensam politik för den stora föreningen, hemlighållandet at ej allenast sammanträdena, utan äfven de delegerades namn påbjöds för öfrigt endast af det skalet, att den ene eller andre kontinent-deputeradens pergonliga säkerhet icke skulle sättas i någon synnerlig fara. I enlighet med programmet egde det första sammanträdet också verkligen rum Söndagen den 17 Sept. kl. 5 e. m. Närvarande voro: 3 deputerade frän de tyska länderna, 2 från Schweiz, 5 från Belgien, 1 från hvartdera af länderna Spanien, Irland, Ungern, Italien och Ryssland, 4 från England och 7 från Frankrike. Inalles 26, af hvilka generalrådet af egen maktsullkomlighet utsett ur sin egen midt 6. Generalrådet utgöres f. n. af 15 medlemmar, hvilka ba i London sitt varaktiga säte. De andra 9 fingo visserligen vara tillstädes vid konferensens sammanträden, om de så önskade, men de fingo icke rösta med. För noggrannhetens skull må äfven nämnas, att fullmakterna noga granskades vid första sammanträdet och att härpå tvenne sekreterare utsågos till att föra protokollet samt granska förslag och beslut. Karl Marx öppnade första sammanträdet med den förklaring, att detta möte, som inkallats på grund af den utomordentliga ställning, hvari verlden befanns, för att rådgöra med generalrådet angående trängande angelägenheter, hvilka härflöto af just denna utomordentliga ställning, icke hade befogenhet attjutnämna något nytt generalråd eller att ändra föreningens stadgar. Dess verksamhet borde snarare inskränka sig till att afgöra föreningens taktik, politik och organisation inom de bestående föreningsstadgarnes gränser och atil rådgöra öfver medlen att verksamt tillämpa dessa senare. Denna förklaring, som måtte ha framkallats af vissa tendenser hos en eller annan filialförening, blef efter någon diskussion skriftligen antagen och godkänd. Många af de beslut, som fattades, kunna ännu icke meddelas. Likväl må följande nämnas: I flera af Frankrikes städer hade, på grund af Kommunupproret i Paris, Internationale blifvit alldeles bortsopad, under det att föreningen tyckes hafva vunnit i omfång i andra städer i stället för att hafva nedtryckts. För att den skulle återvinna sin terräng, beslöts stiftandet af ett särskilt generalråd för Frankrike, hvilket skall befatta sig med en genomgripande omorganisering af de skakade filialafdelningarne. I stället för att, såsom det hittills skett, Frankrikes samtlige lokalråd stått i omedelbar förbindelse med generalrådet i London, skola de hädanefter betrakta Internationales nya generalråd i Frankrike såsom närmaste instansen, hrarpå detta först skall förhandla med det i London. — Häraf framgår, att tillochmed den högsta demokratiska spetsen anser det för nödvändigt att hädanefter styra i det föraktade byråkratiska farvattnet. Ytterligare beslöts i afseende på Frankrike att utfärda ett upprop till de franska arbetarne och arbeterskorna med varning för att deltaga i hemliga sällskaper. — Hvilket beslut gällde Mazzinis republikanska sällskaper. Ryssland blef föremål för ej mindre uppmärksamhet än Frankrike. Ty intet land — så försäkrade den ryske delegerade — erbjuder en så förträfflig mark för utbredning af den socialistiska läran, som det ryska riket, och ingenstädes äro studenterna så mogna för revolutionen som der, emedan dej äro så fattiga och så nära identifierade med proletariatet. Man bar att af dem endast frukta, att de skulle kunna låta sig lockas till hemliga sammansvärjningar, hvilka skulle, såsom hvarje dåraktigt företag, åsamka dem onödigtvis elände och stora blodsuppoffringar. Man beslöt derför att ställa ett särskilt upprop till studenterna och arbetarne i det heliga ryska riket, att de måtte skaffa de socialistiska lärOrna den största möjliga utbredning i de östra länerna. Under loppet af förhandlingarne höll Karl Marx ett karakteristiskt tal mot alla hemliga sällskaper. naturligtvis utom Internationale. Dess udd var riktad mot Mazzini. Långa diskussioner fördes äfven om frågan, huruvida den stora föreningen Internationale skulle hädanefter omedelbarligen utötva sitt mäktiga inflytande på det politiska området. Slutligen uttalade sig häröfver Karl Marx, sägande: Afhållandet från politiken har i Frankrike visserligen bragt d. 4 Sept. till stånd, men äfven det till det mesta af bonapartister och spioner sammansatta centralutskottet. Genom arbetarnes afhållande från politiken ha sålunda Favre, Gambetta et C:o kommit till makten. Politiskt välde kan endast vinnas genom politisk agitation. Genom denna har den engelske arbetaren eröfrat sina fabrikslagar, hvaremot Irankrike måste genomgå en blodig revolution, tills det år 1848 tillkämpade sig lagen om tolf timmars arbetstid, hvilken lag dock blef åter afekaffad genast efter revolutionens afslutning. I England, der arbetaren deltager i politiken, har man aldrig kunnat frånrycka honom en eftergift, som han väl vunnit. Tal. ansåg det derför vara af utomordentlig vigt att skaffa många arbetare in i de olika riksförsamlingarne. Hittills har tyngdpunkten för all politisk makt legat i kapitalisternas och egendomsegarnes händer, hvilka ville undertrycka arbetsklassen. Mot denna politiska kombination måste kriget förklaras. Ty kapitalet och grundegendomen äro de vapen, som föras mat falketmot dessa måste folket kämna och