Göteborgsposten – 11 oktober 1871, sida 1

Undor någon tid blef det ej ringaste förändring i Clarissa Lovels nya lif. Detta lif var måhända ej så obehagligt, och miss Lovel tog det så lätt hon kunde. Hon rådde sig nästan helt och hållet sjelf och kunde tillbringa de långa dagarne efter eget behag. Hennes far fordrade ej mycket af honne och mottog hennes dotterliga ömhetsbetygelser med en min af tålamod som ej var särdeles uppmuntrande. Men Olarissa blef ej så lätt afskräcktHon önskade vinna sin fars tillgifvenhet, och efter hvarje nytt bevis hon erhöll om att hon ännu ej nått detta mål, sade hon för sig sjelf, att det ej fanns något skäl hvarföre hon ej slutligen skulle lyckas att göra sig så omtyckt af honom som en dotter kan vara. Det var blott en tidsoch tålamodsfråga. Det fanns ingen anledning för honom att icke älska henne, ingen tänkbar grund för hans köld. Köld låg kanhända i hans natur; men dylika kalla naturer ha ofta visat sig mäktiga af en enda stark tillgifven