Göteborgsposten – 10 oktober 1871, sida 2

turligtvis en annan sak, och om några af våra mest ansedda grannar — lady Laura Armstrong eller mrs Renthorpe — skulle vilja upptaga dig i societeten skall jag ej ha något att invända deremot. Du skall aldrig kunna få en rik man om du ständigt är instängd på detta ställe. — Tala ej om män, pappa. Jag vill ej gifta mig och jag skulle ogerna vilja deltaga i sällskapslifvet utan att du vore med. — Nonsens, barn; du skall göra hvad som är bäst för din framtida välfärd. Kom ihåg att min död lemnar dig helt och hållet utblottad. — Jag hoppas att du skall lefva tills jag nästan är en gammal qvinna, pappa. — Dertill är ej stor utsigt, men äfven om jag gjorde det skulle jag ej vilja ha dig hos mig hela tiden. Ett godt giftermål är den naturliga utsigten för en ung qvinna som ser bra ut, och jag skall bli myeket missbelåten om du ej gör ett godt parti, Clarissa. De kalla, blå ögonen fingo ett så strängt uttryck då mr Lovel yttrade detta, att fliekan insåg att hon hade föga förbarmande att vänta af sin far, om ej hennes framtid komme att förverkliga hans förhoppningar. — Kort och godt, fortfor hen, jag väntar att du skall återställa vårt förlorade välstånd. Jag vill ej att namnet Lovel skall dö ut i armod och glömska. Jag litar på att du skall förekomma det, Clarissa. (Forts.)