Göteborgsposten – 10 oktober 1871, sida 2

—— — Målarekonsten kan väl vara bra då man har den till yrke; men att fuska dermed som amatör, det tjenar ingenting till. Jag är dock glad öfver att du på något sätt kan förströ dig, och jag tror visst att den talangen kan vara nyttig för dig om du blir guvernant. Du har naturligtvis lärt att pladdra några främmande språk? — Ja, pappa. Vi läste tyska och italienska i madame Marots skola. — Godt. Det sinne ett exomplar af Tasso der i bokhyllan och likaledes en gammal Petrarcha, med hvilka du kan underhålla din kunskap i italienskan. Du kunde läsa högt för mig någongång om aftnarne. — Ack hvad jag gerna skulle vilja göra det, pappa, svarade Clarissa ifrigt. Hon ville gerna göra allt möjligt som kunde föra hennes far och henne tillsammans, som blott aldrig så litet kunde minska klyftan mellan dem. På detta sätt började lifvet för miss Lovel i hennes nya hem. Ingen varm välkomsthelsning, intet ord af faderlig tillgifvenhet hördes under detta möte mellan en far och en dotter, som ej sett hvarandra på sex år. Mr Lovel gick tillbaka till sina böcker lika lugnt som om det aldrig funnits en adertonårig flicka under hans tak, låtande Clarissa söka sysselsättning och förströelse bäst hon kunde. Han hade inga djupa studier; de böcker han hade voro ej särdeles många, men han läste om dem gång på gång. Han vurmade på att samla sällsynta upplagor af klassikerna och kunde vara upptagen med läsningen af ett grekiskt skådespel under en hel veckas tid, fördju