Göteborgsposten – 9 oktober 1871, sida 2

bliotekssalen universitetot. och akrifver on korresp. derom: Den stora bibliotekssalen, hvars väggar äro från golf till tak tapetserade med högst imponerande, men helt säkert icke mycket lästa folianter i låder och kalfskinn, mestadels kyrkofädernas verk, var dekererad till festlokal. På pelarne mellan bokskåpen voro de olika ländernas vapensköldar upphängda i dekorationer af den i alienska och den natiönala flaggan. På ballustraden till det kring hela salen löpande galleriet påminte inskritter om de arkeologiska kongressernas historia, om deras stiftando i Spezzia år 1865, om mötena i Neufchatel, Paris, Norwich, London, Köpenhamn och nu slutligen i Bologna. Längs salens ena hufvudvägg var uppförd en tribun, på hvilken tvenne rader länstolar funnos för inbjudningskomiten och Bolognas stadsmyndigheter. Midt emot denna tribun stod en tom tronstol, sym: bolen af kronprinsen Umbertos protektorat för mötet; bredvid denna var plats för provinsens prefekt, och så följde i Jånga rader de talrika deltagarne, nästan alla i svart högtidsdrägt. Precist på slaget ett uppstämde nationalgardets musikkår en med anledning af dagen komponerad sesthymn af maöstro Antonelli: Nationernas festhelsning till arkeologerna, sammansatt af nationalmelodier. Då detta var slut, reste sig grefve GOEZadini, medlem af den italienska senaten, från presidentplatsen och höll ett långt skrifvet tal, välkomnande alla de främlingar, som nu kommit för att bringa kunskap, under det att i svunna sekler deras förfäder dragit till Bologna för att der inhemta kunskaper. Prefekten grefve Bardessoni bragte derefter kongressen i undervisningsministerns namn landets och regeringens helsning. Etatsrådet Worsane (från Danmark) frambar helsning från konung Christian IX, som särskilt inbjudits till kongressen. Derpå var högtidligheten slut. Omedelbart derefter öppnades i det geologiska museet utställningen af italienska fornsaker; alla äro eniga om, att det är förvånande, hvad som endast under dessa sista åren, sedan ögonen öppnats och sinnet väckts för den nya vetenskapen, insamlats i sjelfva Italien till upplysning om den tidsålder, som ligger före de årtusenden, hvilkas historia vi känna. Korrespondenserna från Frankrike äro temligen ense uti att anse utsigterna för en napoleonsk restauration bättra sig allt mera. Någon återhållsamhet visas ännu, skrifves det i ett bref till Times, men låt tid och menniskor arbeta, och man skall få se, hvad man såg år 1851 — en fullständig afsmak för republiken och isynnerhet för republikanerna. Skriftställarne bekänna det icke, men de märka likväl, huru marken svigtar under deras sötter. Bönderna förtjente mera under kejsardömet, och iföljd deraf var det bättro förr än nu. Fredsdomrarne så visserligen icke sjelfva sitta i generalråden, men deras söner, bröder och nevöer äro valbara, och de äro kejsardömet tillgisna. På samma sätt med solkskolelärarne, gendarmerna, polisoch municipalagenterna i Paris och en stor del af armån. Sjolfva pressen kan icke undgå inflytandet af den atmosfer, som omgifvor densamma. Constitutionel,France och Pays nämna kejsardömet med aktning, männen af fl. 4 Sept. med förbittring och Thiers med skonsamhet; VAvenir liberal är öppet bonapartisk. Fösta numret af en ny tidning FOrdre, utgifven af kejsarens forne handelsminister Duvernois, har utkommit med ett väl valdt program: Folket allena är euveränt, allt hvad man söker upprätta utan folkets uttryckliga bifall är prekärt och måste falla. Vi skola en dag utgå från öfvergångstillståndet; detta kan ej ske utan en vädjan till nationen; vi underkasta oss nationens vilja; vi veta, att hon skall öfverensstämma med våra önskningar. Detta språk är det högljudda uttrycket för en ganska allmänt hyst tanke. Thiers har gifvit befallning om, att man skall inställa häktoiogarne af personer, som man utan grava skäl misstänker för att ha tillhört Kommunen, Hittills ha 6,000 kommunistfängar befriats af militärdomstolarne. 25,000 äro ännu fångar. Litteratören Maroteau har af krigsrätten i Versailles dömts till döden, derför att han i tidningen Salut Publio uppmanat till mordet på gisslorna. En ny tidning utgifven af Arsne Houssaye, kallad Gazette de Paris, har börjat utgifvas. General Cissey, krigsminister, arbetar dagligen med Thiers på planen om armöns omorganisoring. Krigsministern har befallt, att ofsicerarne vid parisergarnisonen skola turvis samlas i salarne i kasernen Belleohasse, för att göra ett urval af de vigtigaste flygskrifter, revuer, böcker, tidningsuppsatser etc., som böra öfversättas på fransyska och spridas inom armån. Officerarne medföra till dessa sammankomster de saker, som de öfversatt, och revidera dem. Från Berlin skrifves till Times, att man skall med det snaraste påbörja anläggandet af en direkt jernbana mellan Strasbourg och Metz, hvilken visserligen skall ha strategiska ändamål, men äfven skall afse att förkorta vägen från Ustende till Brindisi, d. v. s. draga den britisk-indiska transitotrafiken från det egentliga Frankrike och Mont-Cenisbanan, för att locka den öfver Tyskland och sedan på S:t Gotthardbanan. Den preussiska regeringen är oblidkelig i sitt hat till Frankrike. Tvenne consortier af kapitalister skola redan ha bildats för att öfvertaga byggandet af S:t Gotthardsbanan. Det ena bland dem står under Rothschilds ledning. I en skrifvelse från Elsas af d. 27 Sept. läses: Enligt underrättelser från Elsas och Lothringen griper utvandringen derifrån mer och mer omkring