Göteborgsposten – 5 oktober 1871, sida 2

Både Mazzini och Gambetta ha förnekat fredskongressen j Lausanne. Gambetta skrifvelse lyder: Paris d. 9 September. Jag har mottagit eder vänliga inbjudning till att infinna mig vid den internationala fredsoch frihetskongressens möte d. 25 d:s. Jag känner mig mycket smickrad öfver detta bevis på eder sympati och tackar eder förbindligast derför. Mina talrika och oupphörliga törrättningar hindra mig ifrån att mottaga eder inbjudning. Men med hela den frimodighet, man alltid bör visa mot ädelt sinnade män, tillägger jag, att jag endast till hälften beklagar det. Jag har aldrig varit någon synnerlig anhängare at kosmopolitiska idcer och principer. De ginnebära någonting allt för opraktiskt, i trots af vissa glansande och bländande sidor. Jag tror, att den väsentligaste verkningen af dessa ider är den, att de tillintetgöra eller åtminstone i hög grad försvaga kärleken till fåderneslandet och medvetandet om det borgerliga ansvaret hos deras förkämpar. I den ställning, hvari vårt land f. n. befinner sig, beror allt tvärtom derpå, att sinnena mer än någonsin åter sluta sig nära intill de nationala uppoffringsprirciperna och att de aterfiuna sin moraliska styrka i den transka iden. Jag älskar mitt land för högt, att jag skuile vilja offra någon del af dess välfärd och kratt på ett system, som möjligen kan vara mycket högt, men kanske äfven endast synes vara det. Så börja de flacaa kosmopolitiska iderna förlora allt mera af sin sörmenta betydelse, och folken, de tänkande, de beprötvade i alla länder finna, att hvarje folk mäste främst fasthålla vid sin betydelse som en fri oeh oberoende, egen nationalitet, för att få lefva Bitt eget lif, för att ha kraft att deltaga iden allmänna utvecklingen.