Göteborgsposten – 5 oktober 1871, sida 2

mierministern, har gått rakt på den, i det han i en skål för drottningen, hvilken han utbringat vid en offentlig festmåltid på Irland, utan omsvep förklarade, att hon är ur stånd att regera landet. Han ytirade: H. M:ts helsa har i flera år väckt bekymmer hos hennes omgifning; men det är likväl först under innevarande år, som landet underrättats om det betänkliga i hennes tillstånd. Jag tror mig kunna säga, att någon bättring inträdt; men jag befarar, att lång tid skall ännu komma att åtgå, innan hennes helsa åter blir någorlunda god. Vi kunna enl. mitt förmenande icke tillsluta ögonen för, att en ännu längre tid skall åtgå, innan H. M:t kan ånyo uppfylla de offentliga pligter, i hvilka hon satte sin stolthet och glädje, derför att de bragte henne i beröring med hennes folk. Vi kunna verkligen icke fördölja, att drottningen hvarken i fysiskt ell r moraliskt (neutralt) hänseende är i stånd att uppfylla dessa sina pligter. Efter detta djertva språng öfvergick Disraeli till att prisa drottningen i ännu starkare hyperboler, än det tillochmed i England är vid dylika tillfällen brukligt, sägande bl. a., att hon trängde djupt in i kvarje ärende, innan hon undertecknade något, att det efter Peels, Derbys och Palmerstons död ej längre fanns i England någon statsman, som var till sådan grad som drottningen inne i Englands vigtiga yttre och inre frågor under hennes tretiolyraåriga regeringstid 0. s. v. Huru starkt pillret än var förgyldt, har det likväl varit för svårsmält för Gladstones organer, hvilka rikta de våldsammaste angrepp mot Derby och torierna i allmänhet. De tillbakavisa med indignation tanken på, att drottningen skulle abdikera eller aflösas af ett regentskap. Disraeli beskylles för illojalitet mot drottningen och för att ha röjt hemliga planer, hvilka en engelsk penna nästan vägrar att nedskrifva. Torybladen taga Disraeli i försvar, men våga ännu icke medgifva, att det bakom hans yttranden ligger en fordran, att drottningen skall abdikera. De betydelsefulla orden om drottningens fysiska och moraliska oförmåga ha utelemnats i några toryblads referater. I en skrifvelse från London till ÅAugsb. allg. Leit. beskyllas torierna nästan för att ba stiftat en sammansvärjning mot drottningen, och korresp. tager hennes parti med en itver, som vittnar om, att tyskarne ännu icke glömt de tjenster, som hon gjorde dem under Palmerstons dagar. Denna fråga om drottningens abdikation är emellertid ett nytt agitationsämne i gamla England och utgör temat för olika skiftande tidningsartiklar.