Göteborgsposten – 3 oktober 1871, sida 1

utlåtandet? Ipgon kan bestrida statsrådet Abelin ett uppriktigt och allvarligt bemödande att ur någon synpunkt kunnat försvaras. Urtima Riksdags-Kaleidoskop. IV. Den 1 Oktober. Antagligen har ni redan tagit kännedom om försvarsutskottets nu på kamrarnes bord liggande utlåtande, hvilket i morgon skall diskuteras. De framställningar, inbördes stridiga, som utskottet gjort, voro kända innan utlåtandet blef tryckt. Dess innehåll skulle icke ådragit sig någon vidare uppmärksamhet, om icke vid slutet af motiveringen till första punkten en strof förekommer af den beskaffenhet, att den helt enkelt måste betecknas såsom — infam. Den är af följande innehåll: Tlil slut vill utskottet äfven hafva erinrat, att det svårligen kan hysa förtroende till lämpligheten af de törslag, som uti K. M:ts nåd. proposition blifvit framlagda, alldenstund de uti flera vigtiga delar stå i strid med hvad chefen för landtförsvarsdepartementet uti sina till föregående riksdagar aflemnade förslag framhållit såsom både statsrättsligt, nyttigt och nödvändigt. Ett på en gång så gement och så försåtligt yttrande har ganska säkert aldrig tillförne inryckts i något utskottsbetänkande. Hvem är dertill upphofvet? Sekreteraren? Föga troligt, ehuru utlåtandet är af honom uppsatt Han har endast varit verktyget. Men hvem har dikterat strofen? Ingen vill tillräkna sig den utmärkelsen. Det vissa är, att den under den brådskande justeringen blitvit insmugglad med sådan fyndighet, att den icke uppmärksammats af de grannlaga och rättänkande ledamöterna i utskottet. Det är klart att den anbringats der på tillskyndelse af Andra kammarens utskottsledamöter, och det försäkras af dem att strofen formulerats af de fyra skrifkunniga, nemligen grefve Posse, frib. Ericson, her Key och Mankell, och det torde således vara dessa förbehållet att bära ansvaret för hvad som skett. Oanmärkt torde icke böra lemnas, att icke ens den tidning här, som gjort sig till organ för statsrådet Abelins motståndare, dristat framhålla dådet såsom berättigadt, utan låtit det passera utan kommentarier, hvilket ganska säkert icke skett, om det Men hvarföre har denna strof inryckts i ordna värt försvarsväsende och äfven att så långt det varit möjligt samt med fosterlandets bästa förenligt göra eftergifter, i det lofvärda syftemålet att åstadkomma enighet. Han har städse med obestridlig lojalitet sträfvat att gå representationens önskningar till mötes. Men ändå vill man nu bryta stafven öfver honom, och hvarföre? Så mycket är först och främst klart, att man nu vill isolera krigsministern från de öfriga konungens rådgifvare och frikalla dem från all medansvarignet i den framlagda k. propositionen, på det att de må uppoffia krigsministern för att sedan så sitta ostörda — tillsvidare. Dernäst vill man genom krigsministerns afgång förekomma den åtgärd som står i konseqvens med urtima riksdagen, så snart ändamålet med densamma förfelats — man vill nemligen förekomma beslutet om Andra kammarens upplösning och förordnandet om nya val.) Derföre arbetas starkt på en annan åt) Vår ärade samtida på platsen visade sig i sitt senaste Fredagsn:r mycket missmodig öfver vår Stockholmskorrespondent Görans yttrande att Andra kammaren under vissa eventualiteter borde upplösas samt att den nuv. ministeren, i fall de nya valen få ett emot regeringen ogynnsamt utfall, borde afträda. Detta sista räsonnemang är fullt parlamentariskt, sade Handelstidningen och skänkte detsamma derföre sitt höga bifall. Men samma nåd vederfors icke första delen af satsen. Detta tal som man (hvilken man?) Ålätit genom hr Göran utgå tjenar att förvärra ställningen, den skall hos folket väcka (en för säkerhets skull kursiverad) ovilja etc. Möjligt är visserligen att ett sådant steg skulle alstra misshag hos vår ärade kollega och hos den stockbolmska nyhetstidning, hvilken såsom en julle utan eget styre släpas efter i vår kollegas politiska kölvatten, samt hos de rustoch rotehållare som befara att en säkert påräknad ekonomisk vinst genom kammarupplösningen kunde gå för dem förlorad. Men en regering, som tagit till valspråk: land skall med lag byggas, får ej sky tillbaka för att träda Oh, hvilken ovärderlig sak är ej u finorat aah vändt ns8 ACCCa aQlvarl