Göteborgsposten – 3 oktober 1871, sida 1

ännu längre bort, till yttersta gränsen af Yorkshire, der jag, som jag hoppas, kommer att anställa stor förödelse bland foglarne. En person af mina bekanta har jagtmarker der och har skrifvit ett bref till mig, hvari han på det mest lockande sätt skildrar jagten i den trakten. Jag känner något till Holborough. Bor er far i staden? — Nej; pappa skulle aldrig kunna uthärda att bo i en småstad. Vårt hus ligger ett par mil derifrån — Arden; kanhända ni känner till det? — Ja, jag har varit på Arden, svarade den resande med en något förvirrad min; och er far bor på Arden. Jag — jag visste ej att han hade någon annan dotter, tillade han i en lägre ton, talande snarare för sig sjelf än till sin reskamrat. Då förmodar jag att jag har den äran tala med miss — — Mitt namn är Lovel. Min far är Marmaduko Lovel, af Arden Court. Den resande såg på henne, med en ännu mera förvirrad min, liksom om detta enkla tillkännagifvande varit af högst brydsam beskaffenhet. Men med någon ansträngning återvann han dock sin sjelfbeherrskning. — Jag är stolt och lycklig öfver att ha fått göra er bekantskap, miss Lovel, sade han; er fars familj är en af de bästa och äldsta i norra England. Derefter talade de om mångahanda saker, om Clarissas vistelse i Belfort, om främlingens resor, hvilka tycktes ha varit utsträckta öfver hela verlden. Han hade varit en lång tid i Indien, med anställning i artilleriet, och skulle sannolikt snart återvända dit.