Göteborgsposten – 2 oktober 1871, sida 1

å hrr C. E. Dahlgren Ciis kontor n:r 24 vid Vestra Hamngatan, hvarvid tillgrepos: 2 st. rockar, 2 st. norrlandslärft om tillsammans 146 alnar, en teaterkikare, 7 lådor cigarrer, 5 st. nycklar m. fl. saker. — Söndagen d. 24 September vid middagstiden blef läroverksadjunkten W. Svensson, boende på lägenheten Katrinetorp invid Exercisheden, i tamburen till boningshuset å samma lägenhet bestulen på en svart kontorsrock. Vid undersökniagen å firman Dahlgrens kontor på morgonen efter inbrottet påträffades en portmonnä innehållande ett stycke papper, hvarå stod skrifvet: venkan Johanna Larsson IIusargatan buset n:r 12 Nya Haga.4 Detta gat naturligtvis genast ledning på tjufvarne och ännu mera sedan enkan Larsson upplyst att den 20 Sept. på aftonen infunnit sig hos heune bemälde Carlsson jemte dennes moder hustrun Britta Carlsson, dervid sonen omtalat att han skulle resa bort, men önskade att ander sin bortovaro tillskrifva sin moder ehuru han icke visste hvart han i sådant fall skulle adressera brefven. Förslag väcktes derför att brefven skulle adresseras till enkan Larsson och antecknades derför hennes adress å ett papper som Carlsson stoppade på sig och som befanns vara detsamma som funnits å firman Dahlgrens kontor. I Söndags åtta dagar på fton anhölls afenholiskonstapelå Stampgatan otvannämnde Larm, hvilken då tillsalu utbjöd en rock för åtkomsten af hvilken han icke nöjaktigt kunde redogöra och som vid närmare undersökning befanns vara den från läroverksadjunkten Svensson samma dag tillgripna kontorsrocken. Larm förklarade att han på f. m. erhållit rocken till försäljning af Leonard Carlsson. På tillfrågan om Larm i öfrigt haft någon beröring med Carlsson uppgaf han att han dagen förut tidigt på morgonen träffat Carlsson och hade de då efter att ha intagit åtskillig förtäring följts åt till landeriet Olivedal der Carlsson visade honom några klädespersedlar och andra saker, som voro gömda under en bro derstades. Vid undersökning på stället påträffades större delen af de från firman Dahlgrens kontor stulna sakerna jemte timmermannen Johanssons förkläde m. m. Påföljande Måndag på morgonen anträffades äfven Carls-son, som uppgaf att han, som bitkommit d. 16 i förra månaden efter undergången bestraffning för tredje resan stöld, den 20 samma månad i sällskap med sin mor besökt enkan Larsson och då erhållit papperslappen med hennes auress samt att han derifrån begifvit sig till Kungsparken der han sammanträffat med Larm och en annan i dennes sällskap varande person som han icke kände. De hade derpå intagit förtäring tillsammans så att Carlsson blifvit drucken och inslumrat. På Larms förslag hade de något senare begifvit sig till Artilleristallarne der Carlssonj stannat under det de andra två begåfvo sig till Vestra Hamngatan för att kuträtta en affär-. Hfter en stund hade Larm och den obekante kommit springande från samma håll medförande 3 stycken lärft, deraf de gifvit Carlsson det ena, hvarefter de åter begifvit sig till Kungsparken der de åtskiljts. Af den erhållna lärften hade Carlsson gifvit sin moder 7 alnar och cigarrarbetaren Carl Carlsson 253 alnar. Etter att ha skiljts från Larm hade han saknat sin portmonnä, som förutom ofvannämnda papper innehållit 7 rdr, och misstänkte han då genast att Larm under det han låg och sof tillgripit portmonnän. Först d. 22 Sept. hane ban åter träffat Larm, som begärt och erhållit allt det lärft han bade qvar af det bekomna stycket. Han kunde icke. erinra sig att ha varit med om något inbrott på hr Alpens kontor och bade icke heller, såsom Larm uppgifvit, visat denne några saker på Olivedal helst han hvarken sett eller hade sig något bekant om dessa. Han förnekade ätven attha lemnat Larm någon rock till försäljning. Larm har, ytterligare hörd, vidhållit sina förra uppgitter, med tillägg att han ej åter sammanträffat med Carlsson förr än d. 23 på morgonen, då han af Carlsson erhållit 12 alnar lärft, som han försålt till snickaren August Andersson för 3 rdr, deraf Carlsson bekommit 2 rdr. Slutligen har Larm äfven medgifvit att han sistnämnda dag i Carlssons sällskap varit ute på Olivedal och hemtat ett par stycken lärft, af hvilka han till obekanta personer försäk 21 alnar för tills. omkring 4 rdr och hade Carlsson behållit samtliga dessa penningar som de sedan användt till förtäring. Dessutom erkände Larm att han d. 22 Sept. i ett hus i Haga stulit en kaffekittel som han pantsatt hos pantlånaren J. B. Andersson Landgren vid Breda vägen för 75 öre. Den ofvannämnde cigarrarbetaren Carlsson erkände att han fått 253 alnar lärft af Carlsson, som vid samma tillfälle fått 1 rdr till skänks af cigarrarbetaren. — Gäfvor och gengäfvor befästa vänskajen. — Af den erhållna lärften hade cigarrarbetaren Jarlsson pantsatt 12 alnar för 2 rdr. De ötriga tjufköparne, hvilka äro allt för många att här kunna uppräknas, hade af såväl Larm som Carlsson köpt lärft för 25 å 28 öre alnen, ehuru den minst varit värd 75 öre alnen. Den vidare ransakningen remitterades till rådhusratten och blefvo de båda stallbröderna, som äro födda år 1844, intörpassade till cellfängelset. Öfverdådigt körande.. I Måndags i f. veckan stod bryggaredrängen O. Svensson från Galgkrogarne tilltalad inför poliskammaren för det han d. 19 d:s vid 18-tiden på aftonen å Nya vägen i Masthugget kört högst vårdslöst och öfverdådigt och dervid omkullkört arbetskarlen Carl Andersson från Majorna, som kommit gående vid ena sidan af vägen. Andersson erhöll så svåra skador genom kullkörningen, att han enligt läkarebevis för en längre tid är oförmögen till arbete. Ett refben å högra sidan förmodades ha blifvit krossadt. Som Svensson förnekade att ha kört öfverdådigt, uppsköts den vidare ransakningen för vittnens inkallande till d. 2 nästk. Oktober. Olaga bränvinsutskänkning. Arbetareförmannen Emanuel Johansson, boende i Albostaden, hade hos poliskammaren blifvit angifven för det han sistl. Juli och Augusti månader till det arbetslag, för hvilket han varit förman och som här i staden i sommar varit sysselsatt med rörledningsarbete, försålt bränvin om såväl som 4 k:a och hade han tagit liqrid för bränvinet genom att vid hvarje veckas utgång göra afdrag å arbetarnes veckolon. Johansson förnekade att det tillgätt på så satt, utan sade sig endast någon gång ha förskotterat arbetarne med pen