Göteborgsposten – 2 oktober 1871, sida 1

gasto olägenhet för miss Lovel samt satto sig derefter närmast dörren, längst bort från henne. Clarisea betraktade honom med någon oro, i det hon undrade om de två skulle vara ensamma i sällskap under hela den långa, nattliga resan. Hon hade ingen tillgjord motvilja för en sådan belägenhet, endast en ung flickas naturliga blyghet i närvaro af en främling. Den resande var en man omkring tjugosex eller tjugoåtta år gammal, stor, bredaxlad, med långa armar och senfulla händer som ej betäcktes af handskar och voro något bruna af sol och vind. Clarissa såg, då han aftog sin hatt att hans ansigte hade samma bruna, om helsa vittnande färg; det var ett rätt vackert ansigte, med en lång, rak näsa, mörkblå ögon med tjocka, bruna ögonbryn, välformad mun och haka samt ett tjockt, mörkbrunt hår, omgifvande eu hög, intelligent panna. Öfverläppen doldes till hälften af omsorgsfullt ansade mustascher, och i in drägt och hållning hade främlingen en fullkomligt militärisk anstrykning. Man kunde taga honom för en kavalleriofficer; denna bara, senfulla hand tycktes skapad att gripa om ett sabelfäste. Hans ansigtsuttryck var allvarsamt — allvarsamt och något stolt i Clarissas tycke. Ovan som hon var att bedöma menniskor efter utseendet, tyckte hon sig dock kunna se på denne man att han var en gentleman, och att hon ej behöfde hysa någon fruktan att han skulle göra sin närvaro på ett eller annat sätt obehaglig för henne, huru långt de än skulle komma att resa tillsammans. Hon lutade sig tillbaka i sitt hörn med en känsla