Göteborgsposten – 30 september 1871, sida 1

En glad dag. — Konserter i fria luften. — Artighet mot artighet. — Fulla hus. — Hösten är kommen! — Från stadsfullmäktiges sammankomst. — Ett behjertansvärdt ämne. — Hr Andreas Halläns konsert. — Ändå mera musik. — Fyratio år af triumfer. — Prisbelöningsfrukost. — Karaktersteckning i ett bref. — En pålitlig agent. — Anekdot. Sommarens sista ros log emot oss i Söndags. Varmare och solljusare än vid middagstiden den dagen hade vi ej ofta i den nyss förflutna rötmånaden. Också såg Göteborg under några timmar ut som en stor stad. Det utfördes musik samtidigt på tre ställen: på exercisheden vid prisutdelningen af skarpskyttemusikkåren, i Trädgården af Beyerböckska kapellet och på Kullen i Kungsparken af Göta artilleri-reg:tes musikkår; på alla tre ställena var ingen brist på brokiga, söndagsklädda skaror. Det var en stor artighet, som då ådagalades mot allmänheten af regementets chef och dess officerskår, en artighet, som i fall väderleken tillåter det, efter hvad vi förnummit, kommer att upprepas. Det torde ej vara allom bekant, att största delen af omkostnaderna för musikkåren bestrides af officerskåren ur en sedan flera år tillbaka bildad musikkassa, till hvilken hrr offioerare fortfarande hvarje qvartal göra tillskott. Det är också derföre som middagskonserterna Onsdagen och Söndagen i vanliga fall hållas framför deras samlingsplats i högvakten. Man inser sålunda att det verkligen är en artighet, då musikkåren erhåller order att blåsa på andra ställen. Derföre torde också med fog någon artighet af sagde allmänhet kunna fordras tillbaka, åtminstone borde man kunna vänta sig något mindre närgångenhet än i Söndags, då folkmassan totalt cernerade den å kullen placerade musikkåren, med den påföljd att tonerna ej fingo så fritt Åspelrum som eljest troligen varit fallet. På aftonen spelades för goda hus å båda teatrarne och skarpskyttefesten på Lorensberg var likaledes talrikt besökt, kort sagdt, det var hvad vores danske Brödre skulle kalla en brillant Dag. Sedan har det icke varit fullt så briljant. I Tisdags började himlen gråta flyttningstårar och sedan dess ha vi haft ruskigt och duskigt på sedvanligt höstmanr. Det låg någonting höstligt och dufvet äfven öfver stadsfullm:es förhandlingar i Thorsdags. Det är en ganska egendomlig iakttagelse, man gjort vid referentbordet, der man ju ej får låta någonting oanmärkt passera. Då sammankomsten är utsatt till kl. 10 och föredragningslistan upptager ända till 12 å 15 olika ärenden, händer det ej sällan, att sammankomsten är afslutad redan vid 1:tiden; är sammankomsten deremot utsatt att börja först kl. 11, och detta på den grund attföredragningslistan upptager endast några få ärenden, om hvilka man ej väntar sig att någon vidlyftig diskussion skall kunna uppstå, då inträffar oftast, att sammanträdet drages ut ända framemot 3:slaget. Då skola alla tala, hvar och en dra sitt strå till diskussionsstacken; det är alldeles som om man tänkte: Förmiddagen är ändå till spillo gifven, låtom fördenskull vårt ljus lysa för menniskomenk. Så äfven i Thorsdags då den jemförelsevis obetydliga frågan om en stadens present af en vattenpost till en kommun, som aldrig på vederbörligt sätt framställt någon begäran derom och dessutom sjelf vid alla tillfällen låter rundligt betala sig af staden, kom att helt och hållet skjuta undan den ganska vigtiga: om Allmänna pantlåneinrättningens vara eller icke-vara. Då denna sistnämnda fråga nästa gång förekommer, vore det högeligen önskligt om fullm:e funne för godt att allvarligt behjerta följande kärnpunkt i den särskilda beredningens förslag: Beredningen förordar tör pantlåneinrättningen allt det understöd, som i och för fortsättande af dess verksamhet må kunna ifrågakomma, dervid dock vore i högsta grad önskligt om genom undanrödjande af de briester, hvarmed pantlåneinrättningen nu är behäftad, den kundo på ett mera vidt omfattande sätt bedrifva sin rörelse, hvarigenom den äfven blefve i tillfälle att kraftigare motarbeta det ständigt tillväxande enskilda pantlineriet, som nu med begagnande af oerhörda räntesatser vid sidan af pantlåneinrättningen florerar. Samma dag, Thorsdagen, gaf hr Andrsöas Hallen sin bobådade och med stort intresse afbidade konsert i elementarläroverkets festsal. Konserten inleddes med en Fidelio-ouverture af Beethoven, hvarpå följde ett Kyrie Eleeson, komponeradt af konsertgitvaren och nyars början och slut företrädesvis voro af gripande effekt. Qvartetten ur Fidelios 1:a akt kom genom den indisposition, hvaraf en af de biträdande plötsligt träffats, ej till sin fulla rätt. En musikälskarinna föredrog med känsla och smak tvenne pianonummer af Beetnoven och Mendelsohn och så kom den helt säkert af mången med en viss nyfikenhet vänade qvintetten ur Rich. Wagners NMeisteringer. Vi tilltro oss helt naturligt icke att ifgifva något kompetent omdöme rörande denna orotbit på framtidsmusiken, som å ena sidan ger de mest entusiastiska beundrare, å den ndra lika fanatiska motståndare. Så mycket orde dock vara obestridligt, att detta slags mr aasle les ad Ks BO Pe oo 0