Göteborgsposten – 30 september 1871, sida 1

svärta en annan, hvilken liksom hon lefver af välgörande medmenniskors godhet, men derunder ofrivilligt kommer att alltför mycket blotta sin egen hatfullhet. Se här skrifvelsen, med diplomatisk noggrannhet afkopierad, en liten samhällsskizz i all sin naiva tarflighet: efter tiden var så kort att få talla vid Herr N. N. då jag var hos Hern så skall jag talla om N. N. så får Herrarna se Och höra om det är rätt att en sådan menniska skall hafva hjelp jag för min del är mycken tacksam för det Lilla jag får för jag vet inför Gud att jag ingen Äger som hjelper mig här på jorden i höstas var hon i stan skjöpte till Maria Ylletyg till kläning Och schval Och Linne på sina förtjenster hon har sjelf sagt att det kunde vara di dagar hon förtjente 3 Rdr så hon har större förtjenster än mången karl när den andra Låg på sjukhuset så skjöpte hon ny kläning till henne som var färdig att taga på när hon kom hem Och M-a förtjenster äro stora i vintras var hon ute på isen till di Engelska Ångbåtar som sågade ut förtjente på ett par timmar en 7 rdr Och jag vet att det sant ty det var den som var Och hjelpte henne för språket skull så hon får pengar utaf henne varje dag och M—a har skjöpt sig i vinter ylletyg till kläning Och tygkänger Och mycket annat småt Så skall hon förege att bon är sjuk och gå till Dotorn och få medesin och så beganar hon ej det Och alle tre förtjerna ju dagligen hon Önskar bara att Somaren var då hon kunde få komma ut till skärgården att komma i Sinastora förtjenter Så hon sade när hon kom hem Och hade varit hos Herrana för det första skällde hon ner dem alla och äfven sade Låt dem taga ifrån mig här liter till Sommar Och Herr N. N. har då fått så pass att man bar kunnat rys för att höra di orderna som hon har Önskatt bar skullat öfverfarit Herr N. N. och i hemet är vist hemsk att se ty hon har vist inte mer än en stol men det är bäst att inget hafva i hnset ty då är det största fattigdom för menniskors ögon ty då di ser huru hon haret i huset då behöfver hon hjelp men hon talla ej om hvad hon Och döttrarne förtjena Så di har bättre än någon tro och haft i vinter di äter ej grof bröd utan fint således är det Orättvis att en sådan skall hafva hjelp med ord sagt både bättre Och Sämre är ner skällda utaf henne så hon är med ord sagt en skamfläckt för alla menniskor Snälle Gode Herr N. N. Lofva mig bara att Hern ej Låter henne Vetta detta ty då blir jag aldeles Olycklig ty jag är så rätt för henne som för skam för jag har ej bott i hus med någon som är så Elak som hon är ty hon Lefver med dem i huset som en djefvul Så jag Liter på Herr N:N. karatär att ej mitt namn måtte bhfva nämnt ty jag är så rädd för henne Snälle Herr N. N. Låt ingen Vetta detta om Hern Låter — Vetta så bed honom vara god ej Låta henne vetta att jag har talt om detta Ställ mig ej i någon Ledsamhet så jag liter på Hern godhet emot mig Högaktningsfullt Tjenarina N.N En anvan lika naiv, men mera oskyldig epistel ankom en dag i förra veckan till en härvarande emigrantfirma: — d. 17 September 1870 (1871?) bessta titell war afden godheten och hindra af seglingen. från Göteborg. till den 29 dennes, 26 eller den 27 dennes. ärnar Jag stiga på utinesiö. (i Nässjö?) samt flera som Willlösa billJett på samma linJa. Wiäroutan aJent och endas gud är wår: a Jent och han är pålilig. Waraf den godheten, och hafdena minönskan utiåminlse tecknas acktningsfult af målare Mestaren N. N. — by socken. I ett sällskap töll häromdagen samtalet på det vanvördiga sätt hvarpå en viss furste nyligen på Goethes födelsedag behandlat en viss glorvyrdig kejsares konterfej, i det han nemligen helt enkelt kastat detsamma på spisen. — Kors, hvad det måtte ha luktat gris i det köket, anmärkte en. Och gammal ... tillfogade en annan. Ja, och seger s0n ... asslutade en tredje.