Do arkadiska herdarne och herdinnorna, alla i fantastiska kostymer, hade varit samlade sedan tidigt på morgonen. De önskade blott att den eköna unga damen skulle anlända, så de fingo taga af sig de ovanliga kläderna och söka skydd mot hettan. Under det de som lifligast uttryckte sina önskningar i detta afseende, hördes ljudet af vagnshjul, förebådande ankomsten. Alla sprungo och ropade om hvarandra. En täckvagn, dragen af två hästar, rullade in på gården. Kistor och lådor, betäckta med ett tjockt lager af damm, voro uppstaplade på vagnstaket, kuskens hufvud syntes knappt i detta berg af ressaker. Inuti vagnen satt en dame med kammarjungfru, och ett förskräckligt oväsen af skällande hundar och en skrikande papegoje hördes derivifrån. De arkadiska herdarne orh herdinnorna ordnade sig i hast; kupidonerna strödde blommor. Marquis de Bridal (oförmögen att utföra den piruett han tillämnat, ty hans gamla ben voro denna dag mycket eroliga) kom linkande ner för slottstrappan. Han stod framför vagnsdörren liksom förtrollad. Hvar satt mademoiselle Deligny? — Nå god dag, min käre vän! ropade en gäll stämma initrån vagnen. Låt vagnsdörren bli öppnad, vi qväfvas af hetta; och låt