Göteborgsposten – 29 september 1871, sida 2

m jag hört min leda på i Tyskland; men an fordrar dock något mera allvar än förut, h man blir rimligtvis helt upprörd öfver att ra samma ytlighet och samma brist på kändom om både sig sjelf och andra ännu förda sig hos alla fransmän. Det finnes dock indelser här i lifvet som uppfostra; och om ågonsin borde fransmannen ha fätt insigt om en första grunden för sjelfuppfostran, insigten m nödvändigheten af ökade kunskaper. Måhända bedömer jag dem dock alltför strängt. ag kommer från Tyskland, der den allmänna ildningen går i en helt annan form, och jag ar hört så mycket talas om fransmännens kunnighet, att jag sjelf blifvit intagen af samaa mening. Det är likväl icke så farligt. dannt är att i vissa grenar fransmannen är hjelplig. Dit hörer för det första de moderna pråken, som först på den sista tiden börjat ågot studeras, men hvari fransmännen aldrig kola göra några allmännare framsteg. Och ridare geografien, hvari de som bekant äro så tterligt klena, en följd af den stupida metolen för den geografiska undervisningen. Men lessa bristfälligheter ersättas genom en egenkap, som fransmännen besitta framför alla ndra folk: förmågan att i hvilket ämne som selst från massan af bisaker framhålla hufvudaken, att på ett klart och tydligt sätt bringa ckarhet i det invecklade, att tå fatt på hartråden i hvilken trasslig härfva som helst och let genast och utan långvarig analys. Det är lock en trasslig härfva som de aldrig kunna eda, fruktar jag, det är deras egen politik. Det har bhfvit mycket tvistadt om, huru: vida fransmannen har verklig patriotism eller ;j. Han har den, tänker jag, i en mycket log grad, ifall man med lämpliga, helst något bullrande, medel förstår att uppväcka den. Det finnes ingen fransman som ej är tärdig att offra sitt lif för fäderneslandet, om det kan ske med en viss högtidlighet eller under berusningen af en allmän entusiasm, och det är ill och med ganska få som under sådana förhållanden skulle tveka att uppoffra halfva eller hela sin förmögenhet. Men deremot tår man med ljus och lykta leta etter en person, som t. ex. erkänner lagen såsom ett uttryck eller landets styresman (han må nu heta hvad som helst) såsom representant för fäderneslandets egentliga väsende; ban lyder lagen, emedan ban annars blir straffad, och han hyllar regenten, emedan denne har medel i hand att utföra straffet. Det saknas en sedlig ids såsom grundval för samhället, och utan denna blir patriotismen, såsom det heter på ett ställe, blott ett ljudande malm och en klingande bjellra. Det är åsynen af församlingen i Versailles som kommer mig att göra dessa betraktelser; men de skulle föra mig sör längt om jag ville utföra dem, och jag bar dessutom aldrig sett denna församling; vet således ingenting derom annat än på samma väg som andra, d. v. 8. genom tidningarne. Men det finnas tidningar och tidningar, och hvar och en af dem bedömer sakerna från sin synpunkt. Jag skulle helst vilja se förhållandena med mina egna ögon innan jag yttrade mig derom. Men jag tyckes få vänta länge ty för några dagar scdan åtskildes församlingen för att ej mötas förrän om sju veckor. Dess session har räckt i tretioen veckor utan afbrott, och de kunna säledes ha behof af hvila — om det blir mycken hvila at. Sä mycket kan jag emellertid finna rörande den politiska ställningen, att Thiers af alla betraktas såsom situationens man, ätven om han får erfara någon opposition. Men lika säkert är det att denna situation och töljaktligen presidenten sjelf betraktas såsom aldeles provisorisk, och man anser utgången af de förestående generalrådsvalen såsom det der skall komma att afgöra, hvad som framdeles skall blifva af. De monarkiska intrigeroa har ingen lyckats komma på spåren, och utom de, hvilkas uträkning det är att hålla tron derpå vid makt, samt den okunniga hopen, som man kan pumpa i hvad som belst, tror iogen menniska på deras tillvaro hvad legitimisterna och orleanisterna beträffar. Grefven af Chambord, eller Henri-Cinq, som han vanligen kallas, har öppet sagt sin mening och det finnes ingen, som drager uppriktigheten af hans ord i tvifvelemål. Grefven af Paris åter inser alltför väl, att vägen till tronen för honom endast går genom Henrik, och att hans största intresse är att hålla sig i stillhet. Deremot är man mera orolig för bonapartisterna, ehuru verkligen hittills ingenting kunnat läggas dem till last. Men man vet, att partiet är stort ehuru det hållit sig i bakgrunden alltsedan kejsardömets fall, och man tror att om Rouber kommer in i församlingen, han skall lyckas att inom denna bilda en sammanhållen grupp, som i sin ordning skall kunna inverka på landet. Det är derföre som Thiers säges ämna genom alla medel söka hindra hans val. Men det farligaste partiet är de exalterade republikanernas — det farligaste tör landet och det farligaste för republiken. Det låter som en paradox, men det är en ganska djup sanning, att en republik med republikaner vid styret är omöjlig i Frankrike. Och man får aldrig glömma vid betraktandet af — 0 —— 1 — DM TA