Göteborgsposten – 29 september 1871, sida 2

quis, sade hon. Men hvem tillhör den mindre skon och huru har den kommit hit? — Det är en af de skor min moder bar på sin bröllopsdag, svarade Marion, i det hennes ögon med ett stolt men dock sorgset uttryck mötte den fordom vackra dansösens blick. Min mor, marquisinnan, hade de minsta fötter i verlden, tillochmed mycket mindre än en mademoiselle Delignys beundrade fötter. Mademoiselle Deligny stannade blott en vecka i det gamla slottet. Hon kunde ej finna ord för att uttrycka sin förvåning öfver den förändring marquis de Bridal undergått. Hvad det var synd om honom! Och hon sjelf hade förblifvit nästan alldeles oförändrad! — Både till sitt inre och yttre äro karlarne de mest förändrade varelser under solen, upprepade mademoiselle ofta för sig sjelf, och det lönar knappt mödan att fästa sig så mycket vid dem! Jag har så ofta erfarit det — vi, stackars qvinnor, bli alltid straffade då — vi följa våra hjertan. Och efter förloppet af en vecka, hvilken förekommit marquisen som en hel er jghet och hvarunder han alltid gått med nedsl gna ögon, lemnado mademoisello Delygny slttet. Då hennes vagn rullade ut genom J orten, föll tyngden från marquisens bröst — han andades