Göteborgsposten – 29 september 1871, sida 1

mycket sysselsatt och önskar att ingen måtto störa mig. Han hade verkligen alla slags fantastiska planer i hufvudet för den stora händelsen. Han hade tänkt på en fdans; han ville att den gamle pastorn skulle sätta en lagerkrans på mademoiselles hufvud — men pastorn afböjde förslaget, så att han åtog sig den rollen sjelf. Det skulle bli herdar och herdinnor, herdestafvar med band och lam. Alla dessa planer roade ofantligt Gilbert Lecomte. — Och hvilken roll skall du spela i denna komedi, Marion? frågade den unge målaren en gång sin fästmö. — Jag skall på en sammetsdyna bära fram till henne dender fuls, rosenröda satinskon som pappa gömmer såsom en relik. Men jag har beslutat en liten ändring i den planen. Oh, Gilbert — tillade hon, i det småleendet plötsligt försvann från hennes ansigte och tårar fyllde hennes ögon — hvad det är lyckligt att mamma ej längre är här! Jag förstår nu mycket som jag tidigare ej förstod. Huru bittert hon måste ha lidit! Att vara nödsakad dela ett hjerta med en annan. Jag skulle ej kunna uthärda det! Hvad Gilbert nu hviskade till den gråtande flickan kunde ingen höra, men det måste ha varit magiska ord, ty ett strålande småle