Göteborgsposten – 28 september 1871, sida 2

Fran Utlandet. Det ligger någonting sällsamt i den belägenhet, hvari fyra män, de der mycket ingripit i Frankrikes öden f.n. befinna sig: kejsar Napoleon och hans trenne motståndare Thiers, Jules Favre och Rochefort. Kejsaren landsflyktig på Chiselhurst; Jules Favre, som ännu belt nyss avsågs för en Cato i det närvarande moraliskt anstuckna tidehvarfvet, törvunnen till att, ätven han, ha skattat åt sin tids lösa seder och så godt som för alltid ped-lungad trän sin hittills innehafda, aktade ställning; Thiers i spetsen sör sitt lands angelägenneter, högt uppburen af sin samtid och nu nyligen belönad med Gyllene Skinns Orden, hvilken han länge med atund sett sin rival Guizot bära, — och Rochefort, ett af de verksamma kugghjulen i detta händelsernas maskineri, dömd som lifstidstånge, sedan han blottat hela lumpenheten i sin karakter och allt det sorglustiga i en personlighet, som ville spela en stor politisk roll, utan att vara annat än en qvick farceur. — Det ligger en betydelsefull lexa i denna skiftuing, denna vexling, och den ger historieskrifvarne för tratfliga elementer till pikanta tidstaflor. Hvad Rochefort angår, så nämnde vi i vårt gårdagsnummer, att han genom en brefUTKIK