Göteborgsposten – 28 september 1871, sida 2

Under det sålunda Gilbert Eecomte var sysselsatt med att lära Marion sin konst, lärde de båda något helt annat. Och en drg kom då de begärde den gode prestens bemedling hos marquisen — att han skulle gifva sitt bifall till giftermålet. Men det var någonting som förorsakade ett uppskof härutinnan. I femiljerummet närmast terrassen satt pere Francois denna afton tillsammans med sina båda skyddslingar. Han var som vanligt sysselsatt med läsning, men schackbordet stod framför honom; pjeserna voro uppställda, och han väntade hvarje ögonblick att marquis de Bridal skulle komma för att få sitt vanliga parti. De lyckliga älskande samtalade i låg ton vid ritbordet, hvars betäckning aftonsolen färgade skarlakansröd. Fj ett streck var synligt på det hvita papperet. Hennes hand kunde ej uppdroga något, ty den låg fängslad i hans. Han hviskade till henne ord som läto betydelselösa, och dock innehöllo de allt hvad ett hjerta kan önska att höra. Sommaroftonens himlarodnad kastade ett återsken på dem båda. (Forts.)