Göteborgsposten – 28 september 1871, sida 1

När illusionerna försvinna ). Öfversättning. — oOförskämde slyngel! utropade marquigen förbittrad — hvem her gifvit dig lof att störa mig? Han höll i sin hand en liten sko af rosenrödt satin. Ett af mästarehand arbetadt skrin stod öppet då bordet; bandrosor, guldglitter, urblekta kransar af konstgjorda blommor lågo rundtomkring i oordning. — Hvad önskar fru marquisinvan vid denna tid på dagen? frågade marquisen med af yrede blossande ansigte. — Hon önskar att — dö! stammade Jean och drog sig tillbaka. Och marquisen fann henne redan död då han kom till henne — sedan han kastat den lilla skon ifrån sig, liksom om den brännt som eld i hans hand. Han stod liksom förtrollad och blickade på hennes förklarade ansigte, som ej ens i döden förlorat sitt uttryck af förlåtande godhet. —— gForts fr. N:o 224.