Göteborgsposten – 27 september 1871, sida 2

franska revolutionen är mycket märklig och synes starkt vitina om, att hennes sociala ställning i allmänhet icke är sådan, som den borde vara. Ett annat betecknande drag för den sista revolutionen är skandalskrifvarnes ställning deri. I åratal undergräfde de det bestående, i det de slösade beröm på massorna och underhöllo dem med de hvardagligaste bagateller, sålunda ledande dem ifrån tanken på det allvarliga i tidens och menniskolitvets kraf. Demi-monden firades och följdes med större uppmärksamhet än sjelfva hofvet. Då detta senare nämndes, skedde det med ett ironiskt gissel. I religionen ville man predika trihet, men gick till den verkliga frihetens karrikatyr: ateismen. Köttets evighet proklamerades i pikant skrifna feuilletons och andens odödlighet utskrattades som en klerikal invention, med hvilken kyrkan ville stryka de fattige om munnen och så dem till att vara nöjda med sin uselhet på jorden i hopp om paradiset i en annan verld. Kejsaren hånades, då det lät sig göra; men likväl icke han så mycket som kejsarinnan och deras son. Kejsarinnan sattes i paritet med demimondens lejoninnor, fastän slumpen fäst en krona på hennes hufvud. Barnet utmålades som idiot, så länge dess själsförmögevheter ännu voro outvecklade; senare kastade man på gossen anspelningar om, att han redan kroppsligen förstörts i den förskämda hofluten. Mästaren i detta samhällsupplösande skrittställeri var Henri de Rochetort, hvars Lanterne skall i kommande tider vara ett dyrbart bidrag till bedömande af den underminering af samhället, hvars explosion betecknades at Kommunens halft vansinniga teorier och petroleusernas vilda excesser. Afven denne Rochefort bar stått inför rätta och blifvit dömd. Det intryck, man får af reteraten öfver hans försvarstalan, är allt annat än upplyftande. Då rättens president anmärkte, att Rochefort ej kunde sorneka, att han förordat Kommunens fortsättande af kampen mot ordningens män och behandlat nationaltörsamlingen med ringaktning, svarade han: Ja, det fanns kritik eller ironi i mina artiklar, men på botten af dem låg en försonlig tanke. Ni kan ej förneka, att ni tog parti för Kommunen. upphetsade till borgerligt krig och motstånd mot Versailles, fortfor presidenten. Jag får erkänna, att valen till Kommunen föreföllo mig vara någonting allvarligt i jemförelse med centralkomiten. Ni tror således, att den förstkommande är i stånd att regera ett land. att man kan undvara kunskaper, erfarenhet och duglighet. Jag inlåter mig ej på personligheter. Ni skref i eder tidning: Vi hysa stort förtroende till batterierna vid Maillotporten, men för att kunna öfverväldiga männen i Versailles, räkna vi likväl isynnerhet på rörelsen i de stora städerna. Det är de som skola krossa odjuren i Versailles. Det var visserligen ett våldsamt och tillochmed plumpt språk, men på botten deraf låg likväl ett försonligt tänkesätt, emedan jag håller på vädjan till den allmänna rösträtten. Man måste verkligen ha en hög grad af skarpsinnighet för att kunna läsa endra artiklar så som ni gör. I en annan artikel beskyllar ni hären i Versailies för att bruka petroleumsbomber och andra rysansvärda vapen. Sådant mäste på den tiden bringa parisarne i det största raseri. Den artikeln är ej af mig. Så fortgick det oaforutet. Då man uppläste artiklar, i hvilka han uppmanade pöbeln att plundra kyrkorna, svarade han, att han endast ville att staten skulle begagna kyrkogodsen för att få penningar till att dermed betala preussarne. Under det han i sin tidning uppmanat folket att mörda Thiers, Mac Mahon och många andra, om de töllo i dess händer, uppträdde han vid förhöret som en fiende till massakreringar och en beskyddare af gisslorna. Inför rätten upplöstes en högst egendomlig brefvexling, hvilken kastar ett nytt ljus öfver Rochefort. Fastän han i sin tidning Mot dOrdre behandlat Trochu på det skamligaste sätt, skref han likväl d. 1 sistl. September till honom uti inställsam ton tör att förmå generalen att bjelpa bonom med ett godt vittnesmål inför rätten, isynnerhet om hans moderation, anspråkslöshet och oegennytta. Om jag, hvilket är troligt, skref Rochefort, blir dömd i denna sak, så vill jag likväl gerna gå ren ur den; ty fan må ta mig om jag har det allra ringaste att förebrå mig. Trochu besvarade denna framställning med isande köld och visade genom en kort framställning af Rocheforts uppträdande etter d. 4 Sept. dennes demoralisanon. Rochefort hade debuterat med att offentligen förklara, det han afstod från all lön som medlem af den nationala törsvarsregeringen; men derefter hade ban i hemlighet begärt att utfå sitt gage, emedan han blott hade 40 sros på fidkan. Denna ursäkt är betecknande tör Rocheforts bela tänkesätt och vittnar tydligt om, huru föga allvarsamt demagogerna mena med sina stora traser. Det franska tolket bar sannerligen fått dyrt plikta för sin alltför stora lättrogenhet mot dessa ironiska och kritiska skribenter, hvilka träda skinande fram för verlden, ehuru fernissan snart taller af. I Lausanne öppnade den internationala fredsligan i Måndags siva förbandlingar under Armand Goeggs ordförandeskap. Bland de utländska frågor, som skola å kongressen ; behandlas, är äfven annexeringen at ElsasLotbringen. i Landtdagen i Prag öppnar i dag åter sina förhandlingar för att haslnta am an evara.