Göteborgsposten – 27 september 1871, sida 2

Frän Utlandet. Med anledning af de intryck, som krigsrätteas i Versailles ransakning med en qvinlig kommunist, m:me Leroy, den dömde Urbains mätress, ingifvit honom, skrifver en vid ransakningen närvarande fransman till Timesföljande reflexioner: Hennes ransakning var, såsom hennes advokat äfven sade, en anmärkningsvärd social motsägelse. Såsom qvinna, var hon förnekad alla politiska rättigheter, och hon stod likväl nu anklagad för att ha ej allenast begått politiska brott, u.an äfven politiska handlingar med en kraft, till hvilken endast få män skulle vara i stånd. Detta sociala fenomen är ett karakteristiskt drag för den sista frauska revolutionen. På hvarje sida af Kommunens historia möta vi en qvinlig karakter, som tilldrager sig iakttagarens uppmärksamhet och hvilken reser sig öfver det större antalet af den betydelselösa insurgenthopen. Ibland är det en qvinua, som sköter mairiets angelägenheter, ger befallningar om husvisitationer, förhör fångar och befaller deras arrestering. Ibland leder hon med ett rödt skärp kring lifvet, ett gevär på axeln och en patronväska vid sidan uppförandet af barrikader, under det hon uppeldar arbetarnes itver, tvingar tillfälliga förbigående att deltaga i arbetet och hotar de motsträtviga. Ibland återigen synes hon midt i kulregnet understödja de sårade, och under det hon ådagalägger det största intresse och omsorg om upprorets stridsmän, visar hon sig skoningslös mot ue sårade, som tillhöra den regelbundna armn. På ett ställe finna vi en cantin åre knacka ut bjernan på en stabskapten; på ett annat tager en ung qvinna upp det ur en döende insurgents hand fallna geväret och underhåller sin eld bakom barrikaden; och när det blir omöjligt att der förlänga kampen, är det ännu qvinnor, som kallt och utan fruktan sprida förfäran genom staden, i det de anlägga eld i alla qvarter. Det är qvinnorna, som nedskälla de flyende för fega stackare, som fordra presternas massakrering och försvara upprorsfanan äfläd hon fallit ur männens mindre beslutsamma and. Ingenstädes har man funnit qvinnorna handla på det sätt, som borde vara för dem det naturligaste; men öfverallt har striden blifvit mera skoningslös, då qvinnor deltogo deri. Detta sällsamma fenomen innebår kanske en utväg till att törhindra iramtida uppror. När en qvinna erhållit i samhället den politiska ställning, som hon begär, och hoppet om densammas ernående alstras af revolutioner, då lösningen af de sociala frågor, som beröra arbetsklasserna, tagits under allvarlig öfverlaggning, då skola revolutioner bli omöjliga åtminstone i Frankrike, och vi skola ej längre bli viune till skä