Göteborgsposten – 27 september 1871, sida 1

klander. Likaledes fanns mycket som kunde gifva anledning till anmärkningar i Veronicas gång, tyckte han: hon såg alltid så trött ut då hon gick. Ack! hon var trött — i sanning dödligt trött! Den smygande, försåtliga sjukdom, hvaraf hennes mor dött, hade redan fått insteg hos henne, men hon sökte modigt hålla stånd mot sjukdomen. Hon skulle så gerna vilja lefva för sitt barns skull, ty detta barn skulle behöfva heone — hon insåg det alltför tydligt! Marion måste nu i hennes ställe åtfölja pastorn till de fattiga och sjuka. Marquisinnan fyllde sitt barns händer, och den lilla fick lära hvad hon sjelf förut lärt, att det medför störro tillfredsställelse för det qvinnliga hjertat att gifva än att mottaga. Marquis de Bridals dotter var ej mycket road af läsning, men Pöre Francois upptäckte ovanliga anlag för teckning hos sin lilla elev. Han lät henne rita bäst hon ville, under det han läste fransk historia för henne. Pere Francois förstod sig knappt mer på teckning än hans unga elev förstod sig på historia, och sålunda förblefvo hennes verkligen stora anlag outvecklade. Modern åsåg med förnöjelse huru Marion gjorde sina små utkast; blek och matt satt hon alltid bredvid sin dotter i rammet vid det stora hvälfda fönstret, uppefter hvil