Göteborgsposten – 26 september 1871, sida 2

hertig de Mazarins älskarinna; Roland; Cachois; de intagande systrarne Caevigny, och sist uf alla, omgifvet af en krans artificiella blommor, porträttet af Lovabs pikanta lilla elev, mademoiselle Deligny. Huru ofta talade han ej för sitt lyssnande barn om dessa elfvor, hvilkas små fötter ej skulle ha böjt ner ett grässtrå, buru ofta beskref han ej för lilla Marion Paris baletter och fester! Han kunde framställa så fabelaktiga skildringar om mademoiselle Delignys skönhet, att hans lilla dotter en dag helt allvarsamt frågade: — Tror du, pappa, att hon är lika vacker som mamma? Det var någonting liknande en dallring i hans ton då han svarade: — Hennes skönhet är af annat slag, mitt barn, af helt annat slag. — Hvarföre förde du henne ej med dig hit för att leka med mig. Ett sällsamt småleende for öfver marquis de Bridals läppar och hane svar hade en alldeles förändrad ton: — Mitt hus är för fattigt för att mottaga henne, Marion. En konungs tak är ej ett nog värdigt skydd för en sådan skönhet, sådana behag som hennes, (Forts.)