Göteborgsposten – 26 september 1871, sida 2

HOV UUNHTCALUT 0 SI. 0 dd ä 0 Sh. IV d. Liverpeol. Vid fast stämning omsattes i dag -10.000 bal. Bomull. Miädl. Upl. 9716 d. ej Skandinaviska Föreningen i Paris. Denna förening, om hvilken det åtskilliga gånger i svenska och danska tidningar varit fråga och som äfven vi omnämnt, synes på ett lika öfverraskande som bedröfligt sätt ba blifvit upplöst. Vi ha på den sista tiden ofta nog varit i tillfälle att höra uttalanden om denna af hemkommande landsmän och vi ha nyligen sett i en dansk tidning yttranden, som fullkomligt ötverensstämma med hvad vi här förnummit. Då det alltid är af intresse att följa de i utlandet vistande skandinavernas bemödanden för att sluta sig tillsammans för ömsesidig hjelp eller nöje och då för öfrigt den ifrågavarande föreningen särskildt erhållit materiela bevis, genom insamlingen af penningar och böcker, på de hemmavarande landsmännens sympatier, så ha vi velat förskaffa oss noggranna underrättelser om huru det står till med densamma. Vi meddela här hvad vi dels skriftligen och dels muntligen ertarit, men vi tro det af intresse att först redogöra för uppkomsten af föreningen. Sedan genom bemödanden och uppoffringar at flera i Paris bosatta personer för flera år sedan bildats en förening med namnet Nordiskt Bibliotekasällokap. till hvilket svenska, danska, norska och finska förläggare skyndat att skänka en ganska stor mängd af sina förlager, och som för öfrigt efter inköp af diverse böcker, bokskåp m. m. egde en kontant förmögenhet af ett par tusen francs eller något mera, uppstod år 1867 en Skandinavisk Förening, hvars stiftare voro den danske kompositören Asger Hammerik samt en dansk affarsagent eller kontorist vid namn Wolff. Styrelsen för Bibliotekssällskapet, som ansäg olämpligt att trå föreningar at likartad ayttning bestodo bredvid hvarandra, öfverlemnade då på enträgen begäran sin boksamling och sina kontanta medel åt den nya föreningen och upplöste det gamla sällskapet. Gafvan ötverlemnades dock under uttryckligt vilkor att boksamlingen ej skulle få skingras och de kontanta medlen icke få användas till något annat ändamål än inköp af böcker, ett vilkor som styrelsen för Skandinaviska Föreningen med hrr Hammerik och Woiff i spetsen skrittligen förband sig att hålla. Föreningen, som hade sin lokal i Palais Royal, sammanträdde till festliga lag gång efter annan; men efter hand och af flera anledaingar uppstodo små tvistigheter, intresset slappades och föreningen aftynade alldeles. Boksawlingen hade under denna period väl icke ökats, men icke heller minskats, böckerna hade nästan icke alls varit begagnade och lågo huller om buller i sina skåp. Kassan deremot hade blifvit begagnad tör andra ändamål, så att när föreningen syntes ha insluwrat för alltid, endast 1000 francs deraf funnos i behäll, i form af 2:ne obligationer å 500 francs hvardera. Hösten 1869 vaknade föreningen åter till lif, eller räware, det uppstod en ny. Dess stiftare var f. d. ryttmästaren i dansk tjonst Allan Dahl, som i Paris upprättat en Lten bankoch vexelaffär med det klingande namnet Banque BScandinave, Vi känna ej hr Dahl, och hans enskilda personlighet likasom hans enskilta affärer ha ingenting med offentbgheten att skaffa. Hans verksamhet deremot såsom stiftare och ordförande för den Skandinaviska Förenipgen är af sådan art att den både bör och kan omtalas. Som vi emellertid här endast ha att göra med förvaltningen af föreningens kassa, anmärka vi endast i förbigående att hr Dahl vid dess första organisation alldeles tog sig vatten ötver hufvudet. Sannolikt i den bästa atsigt ville han att föreningen skulle omtatta allt: den skulle vara vej blot til Lyet såsom hrr Hammeriks och Woiffs, utan jemte denna uppgift äfven bereda deltagarne tillfälle till ekonomiek hjelp, förskaffa till Paris anländande skandinaviska arbetare platser i sina resp. yrken, meddela dem gratis och genom andra töreningens medlemmar undervisning i franska språket, i sång m. m. ba en egen lokal, der det skandinaviska biblioteket, skandinaviska tidningar och en skandinavisk restauration funnes att tillgå o. s v. En hel konsttution, skrifven på flera ark och innebällande bortåt hundra paragrafer, antogs etter langvar ga diskussioner och törsamlingen hade sin president, vice president, sekreterare, skattmästare, sitt rrepresentantskap af femton personer, utan hvilkas hörande inga medel skulle tå utanordnas o. s. v. En kurs i franska språket öppnades för arbetare af m:ll D—d (och vi ha hört en ganska rolig beskrifning på huru dervid tillgick). Intresset för saken var mycket allmänt och stort, såsom det brukar våra vid alla nya företag, men, såsom det också brukar gå, det slocknade mycket snart. Hufvudsaken var emellertid 1:o att få en kassa, 2:o att få en lokal. Hr Dahl genomdref emot den allmänna meningen hos den stora pluraliteten, d. v. s. arbetarne, att en stor och dyrbar lokal förhyrdes för flera år. CA