Göteborgsposten – 25 september 1871, sida 2

Från Hufvudstaden. K. M:t har u. 15 d:s, på derom gjord ansökan, entledigat oxpeditionasekreteraren frih. A. H. E. Fock från det honom meddelade uppdrag att vara ordförande i styrelsen för slöjdskolan i Stockholm samt till ordförande i nämude styrelse förordnat ledamoten af riksdagens Första kammare d:r C. F. Bergstedt. — Å taket at den af konungen bebodda vestra slottsflygeln är, närmast hufvudbyggnaden och vettande inåt den ytwre borggården, under arbete en läct öfverbyggnad, hvars ninktak redan är pålagdt, och hvilken är afsedd att inrymma en vioterträdgårdsanläggning. — Rörande det förut i korthet omnämnda anfallet mot Waxholm, som en del af skärgårdseskadern i Tborsdags företog, lemnar N. Dagl. Alleh. följande intressanta skildring: Den angripande eskadern bestod af 5 större kanonbåtar, hvardera armerad med två svåra kanoner, en föroch en akterut, samt understöddes af åtskilliga smärre båtar att användas vid rekognosceringen. Vederbörande såväl i hufvudstaden som äfven i Waxholm hade dock antagligen redan medelst telegrafen blifvit underrättade om den fara, som hotade den för Stockholm så vigtiga fästningen, ty utom de redan här och der å ömse sidor om den närmaste smala farleden till Waxholm befiutliga jordbatterierna, som alla voro i komplett skick med servisen väntande vid de väldiga kanonerna, voro äfven på lämpliga ställen smärre batterier uppkastade, som demaskerades allt efter som de kunde göra den framryckande fienden något atbräck. Dessutom hade pansarbatarne Sköld och Garmer ilat fästningen till bjelp, hvilken försvarsstyrka i går på morgonen än ytterligare blef ökad med kanonbåten Svensksund samt konungens ångare Sköldmön, å hvilken båt densamme sjelt befann sig. Redan tidigt på morgonen hade underrättelse ingått, att den fiendtliga eskadern var i annalkande, och Garmer och Sköld samt Svensksund gingo derför genast ut för att förstärka det försvar, som utgjordes af batterierna vid inloppet till Waxholm. Kl. 10 hördes äfven i Waxholm en hättig kanonad frän Kodjupet, och af de väldiga knallarne kunde man lätteligen höra, att pansarbåtarne redan voro engagerade i striden, liksom det äfven var hörbart, att striden drog sig allt närmare fästningen. Rundt omkring å de omgifvande stränderna och å hvarje för åskådande lämplig puukt i staden Waxholm sågos talrika grupper af lifligt intresserade åskådare, som ifrigt diskuterade utsigterna för stridens slutliga utgång. Allt häftigare blef emellertid kanondundret, och i ett nu öppnade ett för tillfället AÅ Stora Kammarholmen uppfördt batteri en hättig eld, som gaf tillkänna, att den fiendtliga eskadern redan var på väg att intränga i norra Waxholmsfjärden. Snart framkom äfven det ena efter det andra af våra fartyg, hvilka icke förmått att hindra fiendens framträngande. Först kom Svensksund, så de båda pansarbätarne och slatligen Sköldmön. Reträtten försiggick långsamt, och man såg tydligt, att en god del taktik ingick i densamma. Svensksund lade sig under fästningens och batteri