Göteborgsposten – 25 september 1871, sida 1

M ningar så lemna produkter och en ännu större fördel i att få lemna jord. Vidare hade man klandrat den föreslagna förvandlingen af rotehällarnes naturaprestationer. Tal. sökte visa, att denna anordning vore fördelaktig för begge kontrahenterna och särskildt för rusthallarne, som efter denna förvandling skulle slippa betala det tillskott af lön, hemkall m. m., som behöfdes för soldatens aflöning. och hvilket tillskott staten nu skulle gälda. Den omständigheten, att soldaten har kontant aflöning jemte sin rotelön, förändrade naturligtvis icke hans ställning, ty då skulle ju redan nu korporalerne, som åtnjuta en kontant lön utöfver torpet, innehafva en elik ställning mot soldaten. Och om äfven torpet skulle inskränkas till kaltappan och boningsbuset, så bletve den ingalunda hvad man så föraktligt kallat backstuga, ty soldaten vore bofast, han bodde ej på nåder, och den lön han erhölle at rotebällaren ställde honom icke i beroende af honom. Soldaten vore tvärtom en statens tjenare, medveten, ofta stolt öfver att vara en ordningens upprättbållare och en fosterlandets försvarare, och den lön han finge, erhölle han af staten, emedan rotehållarne endast betalte en skatt till staten. Att uppställa ett stort torp såsom vilkor för eu duglig soldat vore bade en orättvisa och ett misstag, ty ingen vågade väl påstå, att soldaterna i de provinser, såsom Westmanland m. fl, der jordarealen till torpet i medeltal blott är 3 tunnland, vore i någon mån sämre än de soldater, hvilka såsom i Westergotland och andra län disponerede ötver eu areal at 4 tunnland. Eul. tal:s äsigt hade deremot sjelfva bostaden, det egva hemmet, så snart det ej vore ett armodeis hem, både svcial och militär vigt. Utan denna bostad skulle man icke kunna påräkna att fiuna soldaten på bestämd ort, hvilket i allmänhet vore at vigt, men i synnerhet vid behof af en hastig mobilisering, samt ej heller kunna vänta at honom den nödvändiga omsorgen om den dyrbara kronans materiel, som vore lemnad åt hans värd. Vidare hade man, på samma gång man klagat öfver bördans ojemna fördelning, anmärkt, att den utjemning, som förslaget inneholle, på samma gång den på vissa häll medförde någon ökad tunga, på andra deremot medtörde en så oskälig vinst, att rotehållarne skulle fiuna sig af samvetsgran het hindrade att ingå derpå. Såsom svar härpå tramhöll tal. till en början, att lika skyldighet, lika börda utgjort grundtanken vid iudeluingsverkets införande. De, som pastoue, att rotebålsarnes kostnad skulle i vissa fall ökas, hade glömt, aw de senare, om de så vilja, hatva rätt att qvarstå vid sina gamla förbindelser, men det oaktadt erhalla lindring i rekryteringsbjelp. Der åter kostnaderna för soldaten vore särueles höga, hade de tillkommit på grund af deras egen välvilja mot torpets iunehafvare eller ock i töljd at olika förvandlingsgrunder från naturaprestationer till kontanter. Vare sig att dessa högre siffror tillkommit genom välvilja eller missräkning, så borde man likväl med godt samvete både kunna gifva och taga emot den ifrågasatta lindringen. Den nu föreslagua regleringen afsage att jemna missförhållandena och förebygga att rotehallarne genom de högre fordringar, som nu måste ställas på soldaten, blefve ålltför hårdt betungade. Tal. redogjorde vidare tör det sätt, hvarpå den klandrade siffran af 5 rdr för reparationer tillkommit, äfvensom besvarade de anmärkuingar, som gjorts i afseeude på Skånes ifrågasaua skyluighet att vålla torp i stället tör att betala en ärlig hyra at 20 rar, hvilket senare enligt tal:s förmenanue bletve en orattvisa, så snart de andra provinserua finge lemna bostad in natura. Tal. kunde visserligen icke, då hufvudfrågan efter hvad torsports redan vore i försvarsutokottet afgjord, påräkua, att hans anförande skulle på dees ledamöter utofva någon inverkan, men han hoppades att kammarens leuamöter ej skulle lemna det utan uppmarksamhet vid frägaus slutliga behanul.ng. Trettivett är hade nu förflutit, sedan representationen af regeringen begärde en plan för törsvarets ordnande, tjugutre år sedan båda statsmakterna antogo de nu gallande grunderna för detsamma, och tyra år sedan riksdagen aflat en skritvelse, märkvärdig ej endast för det principiella uttalande den inueholl om försvarets grundande på stam och beväring, utan äfven tör det varma språk, i hvilket den framhöll nödvändigheten at frågans brivgande till ett snart slut. Kunde vi säga, att sedan dess behofvet af ett ordnadt försvar minskats, och, om svaret på denna fråga kunde anses gitvet, kunde vi påstå, att intresset för detta försvar forminskats? Man behötde blott slå upp riksdagsprotokollen för at fivna oupphörliga upprepanden, att något borde göras och göras svart Då så vore, och då törarbetena blifvit genom regeringens och riksdagens försorg till en högst väsentlig del undangjorda, borde man ej. nu tveka att företaga frågan ull slutligt afgörande; man skulle dermed ilia tillgodose landets kraf. Regeringen hade uu vi-at, hvad den vill; för riksdagen återstode nu att visa, att den vet, hvad den vill, och tör båda förelåge pligten att samverka derhän, att beslutet i denna vigtiga fråga lande dem till heder och landet till lycka. Sedan vidare grefve Henning Hamilton såsom orsak, hvarföre han varit frånvaraude vid det sammanträde, då h. exc. justitiestatsministern besvarat de af grefven gjorda anmärkningarne, förklarat, att han, efter af talmannen erhällen permission, deltagit i Södermanlands läns landstings törbandlingar, och grefve C. G. Mörner gjort en anmärkning, som statsrådet Abelin dock visade bero på en missuppfattning at hans första an örande, åtskildes kammaren. I Andra kammaren förekom ingenting annat än upplåsandet at tvenne motioner, begge afseende törändringar i K. M:ts proposition och väckta den ena af hr Forsbeck och den andra at hr Appeltoft. Hr Forsbeck töreslog nedsättandet af normalsiffran trån 100 till 50 rdr, uå bostad och kåltäppa lemnas, och 75 rdr i öfriga tall samt forminskning af den töreslagna öfningstiden från 80 till 60 dagar. Dessutom ville motionären, att kronan ätven skulle åtaga sig beklädnaden och roteringen vid de effektiva rusthållen: Hr Appeltofft föreslog indelningsverkets bibehällande och dess utsträckande ätven till den privilegierade jorden samt antagandet af det k. förslaget till ny beväringslag, dock med vilkor af en inskränktare öfningstid, än K. M:t föreslagit: Göteborg d. 25 September 1871.