Göteborgsposten – 23 september 1871, sida 2

grannens planer. Man hoppas nu kunna komma från Londen till Indien på fem dagar! Och let är lätt att tänka eig, hvilken betydelse: ull omhvålfning en sådan tidsvinst innebär. Herrar William Low och George Thonas, trån Wrexham och Cardiff, ha i form at stt bref till premierministern Gladstone offentiggjort konturerna till en märklig kommunikationsplan. Den väg, som nu anlitas mellan England och Indien, går ötver Brindisi, Alexandria och Suez till Kurrachee eller Bombay. Den upptager en tid af omkring 20 dagar. Low och Thomas föreslå nu i stället, att mar skall begagna de befintliga jernbanorna och Mont-Cenistunneln till Triest och derifrån bygga en jernväg genom Österrike, europe ska och asiatiska Turkiet, Persien och Beluchistan till Kurrachee och vidare till Bombay. Den föreslagna linien skulle, då den lemnade Triest, gå öfver Fiume till östra kusten af Adriatiska Hafvet och gå söderu! längs denna kust till en punkt nära det midt emot belägna Brindisi. Harfrån skulle banar vända sig rakt mot öster till Turkiet, tangera Arkipelagen och Marmorasjön samt sträcka sg ull Konstantinopel. Korsande Bosforen, skulle den löpa söderut från Scutari och upp vå Medelbatvet vid Adalia. Från Adalia till Alexandretta skulle den löpa längs kusten; och från Alexandretta skulle den gå i syostlig riktning till vestra ändpunkten af Persiska Viken. berifrån skulle den folja kusten längs denna vik och Arabiska Hatvet till Kurrachee Hela afståndet trån London till Kurrachee skulle på denna väg vara omkr. 885 avensky mil på jernväg och närmare 5 mil sjövägen, bvilket atstånd man beräknar kunna tillryggaläggas på 5 dagar, 16 timmar och 46 minu ter. Af hela den jernvägslängd, sem skulle för ändamålet behöfvas, är redan nära en fjerdedel färdigbygd. Den beräknade högsta kostnaden för företaget är 738 millioner svenskt, bvilken förslagställarne anse, att ej en nation allena bör bära, utan att den skall bestridas af alla de länder, genom hvilka banan sträckes. Att detta ej skulle vara något äfventyrligt företag, vilja de visa deri, att om man sålunda kunde bringa Indiens 175 millioners innevånare på 5 dagars afstånd från England, så skulle detta bli en källa till en ofantlig transitottrafik. Förutom denna verkligen glänsande och storartade plan, umgås engelsmännen med tanken på en annan mindre storartad, men likväl fördelaktig utväg att komma Indien ansenligt närmare, än de redan nu äro det, neml zenom att förena medelhafvet med Persiska Viken medelst en jernväg längs Eufratdalen Efter allt det myckna talet och skrifvandet om krig, som nödvändiggjorts, sedar Preussen började utföra sin militärpolitik i Europa — en olycklig tra som tyvärr ännu icke är forbi — känner man sinnet lättadt vic att erfara, det folken kunna åter vända sig vill fullföljandet af välsignelserikare arbetet och värf här på jorden, än att slagta hvarandra. Och ett sådant värt är det att mer och mer utveckla de hjelpkällor, som menniskosnillet aflockat naturen, att bringa dennas krafter i sin tjenst och dymedelst närma fol ken allt mera till hvarandra, för att genom en stigande gemensamhet i intressen komma närmare det ideala i mensklighetens brödrakan