Göteborgsposten – 23 september 1871, sida 2

Ä aristokratiska sympatier, hvilka idland till och Älldenstund det czechiaka Böhmons nyunna mera oberoende ställning inom den sterrikiska monarkien nu så mycket intres: erar allmänheten, torde det vara tidsenlig! tt här erinra om de män, som äro de mest ramstående ledarne för den nu triumferande zechiska rörelsen. Dessa äro Böhmens be vante nationale historieskrifvare Palacky, hans värson Rieger samt grefvarne Leo Thun och Jam Martinitz. — Grefve Thun, som är född 1811, tillhör en af Böhmens äldsta adliga släger och var redan år 1848 böhmisk minister. Han och Clam Martinitz voro hufvudtalarne ör Böhmens sjelfständighet i den österrikiska notabelförsamlingen at 1860, då det gällde att giundlägga en konstitutionel gemersan förtattning för hela riket. I denna församlings slutmöte sade Clam-Martinitz: Den österrikiska monarkiens länder äro inga departementer, ej heller någon administrativ enhet. De äro politiska individualiteter. Deras gränser kunna ej utplånas, deras historiskt-politiska individualitet kan icke med våld frånryckas dem. Åtminstone påstår jag detta med afseende på det land, jag har den äran att representera. Eti sådant land som konungariket Böhmen, hvilket har sina rättigheter, sina privilegier och sin egen krona, hvilket är en af de dyrbaraste juvelerna i vår monarkis och det kejserliga husets diadem, ett land, hvars konungar aflade kröningseden, hvars ständer hade rätt att bevilja och neka skatter — detta land har i hvarje fall en från forntiden ärfd politisk individualitet. Det är denna uppsattning af Böhmens ställning, som nu segrat. Den mest framstående bland de czechiska ledarne är dock d:r Rieger. Han är född 1818 och har alltsedan 1840 kämpat manligen för sitt folks nationala sak. År 1842 blef han tilltalad för att ha deltagit i en slavisk sammansvärjning till förmån för Polen, men frikändes af rätten. Från denna tid blef Rieger, som törut var docent i statsekonomi, uteslutande politiker och medverkade isynnerhet till att försona den czechiska adeln med folkpartiet. Han var dertill särdeles lämplig dels genom sin utmärkta förmåga såsom talare, dels genom ett intagande yttre och vissa med bragte honom i misskredit hos de yngre ezechiska demokraterna. Med sin svärtader Palacky delar ban törkärleken för konservativa grundsatser. Under revolutionsåret 1848 utarbetade Rieger den böhmiska författningen, hvilken likväl aldrig blef införd. På alla följande landtdagar var han det moderata ezechiska partiets anförare. År 1869 uppehöll han sig en tid i Paris, der han sökte upplysa inflytelserika politioi om den czechiska frågans verkliga ställning. En frukt af detta besök var en artikel i ÅRevue des deux Mondes af den talangfulle förtattaren Saint-Rene-Taillandier (Augusti 1869) om den czechiska frågan och Frankrikes intresse, hvari den franska allmänheten för första gången upplyses om det verkliga förhållandet i Böhmen. Det hette då, att Rieger äfven till kejsar Napoleon afsändt ett memorandum, bvari han särskilt visade hvilka tördelar Frankrike skulle kunna ha af att understödja Böhmens ajelfständighet gentemot den erötringslystna tyska politiken. De törtroliga underhandlingar, den österrikiska ministerpresidenten grefve Hohenwart under sommaren baft med det czechiska partiet, ha företradesvis ledta af Rieger. Tyokarne påstå att det äfven är han, som utar