Göteborgsposten – 23 september 1871, sida 1

efter naturen. — Fastighetsegare i banko. — IIvad man bör kunna hoppas. — Tivander-Bosinska säll skapet. — Konsert för välgörande ändamål. — Musik i Kungsparken. — Kammarmusik-soireerna för. nyade. — Smånyheter. — I Engelholm och Åmål. — Oruspel. — Anekdot. Under det att på det stora Allshärjartinget deruppe i Birgers stad svenska odalmän råda för land och rike på ett sätt som måste uppkalla sorgliga farbågor hos hvar och en, som ej blifvit alldeles slagen med blindhet, har det mindre tinget — länets landsting — under den förflutna veckan här sörehaft och afslutat sina arbeten. Landstingets första sammanträde erbjöd en episod af ytterst obehaglig art, som i dessa tider, då de djupa lederna tro sig kunna uppställa de enda mönstergiltiga och ofelbara lagstiftarne, lätt skulle kunna föranleda till reflexioner öfver hurudant resultatet månne skulle utfalla, om en oväld:g men genomgående granskning gjordes af alla de politiska storheter, som nu föra våra runor med den äran, huru många som då i sjelfva verket skulle beflonas ovardiga att föra andras talan. Men vi lemna dessa funderingar, denna granskning åt dem, som älska lifvets skuggsidor, och annotera för vår krönika endast att landstingets öfriga förhandlingar efter vanligheten försiggått stilla och lugnt, att svenska allmogens begär att knyta hårdt till om pungen ej heller nu förnekat sig och att landstingets nye ordförande, till sitt yttre påminnande om skildringarne at lagmannen öfver Tiundaland, Thorgny, ledt förhandlingarne hofsamt men kraftigt, båda delarne väl behöfliga inom en rådsförsamling der så många spridda viljor skola ledas till harmonisk samverkan. Afven i år utdelades vid landstinget -Tidskrilt för Sveriges Landsting, utgifven af den af Stockholms Läns Landsting för ändamålet nedsatta komitå, som nu nppletver sin tredje årgång. En närmare granskning af tidskristens innehåll, som i är synes oss ännu mera sakrikt och intressant än de föregående aren, faller ej inom krönikans område. Vi anmärka endast med tillfredsställelse, att en omsorgssullare korrekturläsning i år egnats den del af arbetet, som meddelar förteckningar på till Riksdagens Första Kammare valbare män inom rikets alla län. Vid genomögnandet af afdelningen ÅGöteborgs och Bohus län samt specielt Göteborgs stad ha vi nemligen ej upptäckt några så biskliga tryckfel som sistl. år, då dessa, lindrigt beräknadt, nog öfverskredo ett halft hundrades gräns. Då funnos t. ex. upptagna följande: konditor C. A. Nilssen, grossh. Josef Joseffi. grossh. I. P. Qvintzen, byggm. C. Webel, handl. Chr. ÅA. Houk, handelsbokh. Fr. Gavozuai, handl. M. Tranckel, rådman F. E. Boy, stukatör A. VWiott6, grossh. N. Osterdal, färgerifabr. J. G. C. Koyser, tapetsabr. Chaspugeau, grossh. W. Stjernhagen, kassör L. E. Hogelberg och mångfaldiga andra, den glade bokhällaren Penelope, taxerad till en årlig inkomst af 4000 rår, ej till förglömmande. Aldrig har väl Göteborgs auktionskammare i sin lokal rymt så många intresserade personer som i Thorsdags, då Nya Teatern sick under klubban. Den som aldrig förr beträdt denna lokal, der historien om sköflad lycka, så att säga, nummer efter nummer upprullas för ens blickar och der ändå så mången fin beräkning på timligt förvärf uppgöres, fann helt säkert skådespelet rätt intressant. Någon ventilering — vi säga med flit icke bättre, ty lokalen är i fullkomlig saknad at all ventileria : — i det af menniskor proppfulla rummet fann han dock helt säkert högligen önskvärd, äfvensom han kom till den bestämdaste ölvertygelse om att blå limfärg, som ter sig rätt snygg och prydlig applicerad på väggar, är högst otrefl g och svår att tå bort, då man nolens volens får den på sina kläder. Klockan var 12 och in strömmade grupp efter grupp, af alla åldrar och vilkor: stadens mäklare vore nästan mangrannt församlade, för öfrigt fanns det naturligtvis godt om grossörer, ej heller saknades diskontörer, litteratörer, flanörer och aktörer. Hon blef en qvart på ett och ännu fortgick lösöreauktionen. Kopparkittlar och madrasser, bordställ och guldringar, allt var lika begärligt och fingo sina köpare, hvilkas beslut och handling med klubbslag bekrältades. En guldbrosch såldes tör några riksdaler till en herre, hvars namn var Rotschild. Ea Rotschild, som köper riksdalersbroscher, måtte han i stället fundera på vår arma teater! Lösöreauktionen afbrytes och den vigt ga stunden nalkas. Ännu förgå dock goda tio minuter innan man kommer from sounds to things. Allmänheten blir orolig, man stampar sakta med fötterna alldeles som på teatern. Aktörerna der nere bakom skranket, auktionskommissarien, rådmännen, övorskultarne, auktionsmäklaren, f. d. ledamöerna i teaterstyrelsen, kammardrängarneoch några särskilt privilegierade dödlige, som ler fått sin plats, låtsa som ingenting. Åter en liten stampning och så börjades let ändtligen. Klockan fattades då några miiuter i 2 1. Auktionskommissarien uppläste köpevilkoren och gravationsbevisen. Detta drog it till klockan närmare treqvart. Då utdjöds astigheten i uppoch atslag. Uppoch aflag, hvad är uet för slag? Vänta och ni kall få höra. Först går det till på det gamla cnliga viset: utroparen-auktionsmäklaren rodar ut fastigheten på vanligt sätt ända tills iingen hinder mer Pps Uc1. ULTY 4 OOO VV — —— — — — —