Göteborgsposten – 22 september 1871, sida 3

26 gr. inom apparaten och endast 15 utom densamma. Då han profvade sin luftreservoir fann han att den innehöll tillräckligt mycket luft för att låta honom vara qvar fyra timmar längre. Korrespondenten tillägger att utalpa marina ledigt rymmer två personer, och att en tillräcklig qvantitet komprimerad luft kan införas i densamma för att de skola kunna stanna qvar i femton timmar på en gång under vattnet. Frimureriets skuldregister. Tidningen Munchener Volksbote, en at de förnämsta organerna för de baierska ultramontanerna, har för kort tid sedan gjort den upptäckten att allt det onda här i verlden utgår från trimurarne, ett påstående som ej är så alldeles nytt. Men Volksbote stannar ej vid blotta påståendet: den framdrager detaljer, resultatet af djupa historiska studier. Sålunda har den fått ihop följande lista öfver frimurarnes offer: — 1. Ludvig XVI och hans familj, som afrättades; 2. Kejsar Leopold II, som blef förgifven; 3. Gustaf III, som blet skjuten; 4—8. Gustaf IV Adolf i Sverige, Carl X och Ludvig Filip i Frankrike, kejsar Ferdinand af Österrike, Ludvig Ii Baiern, som genom revolutioner tvungos att abdikera; 9. Konung Albert af Sardinien som 1849 mäste abdikera; 10—13. Konung Frans II at Neapel, storhertigen af Toscana, hertigen af Modena, hertigen af Parma, som störtades från sina throner af Victor Emanuel i förbund med revolutionen; 14. Konung Otto af Grekland som förjagades af revolutionen; 15—17. Konung Georg V af Hannover, hertig Adolf af Nassau, kurfusten Fredrik Wilhelm af Hessen, som af Preussen i förbund med :evolutionen tvingades afgå; 18. Kejsar Maximiliam af Mexiko, som blef skjuten; 19. Drottning Isabella af Spanien, som blef förjagad; 20. Piux IX, som blef beröfvad kyrkostaterna af Victor Emanuel i förbund med revolutionen den 20 September 1870. De glada parisarne. Belägringarne ha ej varit en tillräckligt allvarsam pröfning tör att betaga det parisiska skaplynnet dess frivola anstrykning, och tillochmed Figaro kan ej underlåta att uttala sig ogillande öfver beskaffenheten af de teaterstycken hvarmed innevånarne i den franska hufvudstaden undfägnas. En opera buffa skulle nemligen uppföras, benämnd Tröne dEcosse, ou La Ditfficult de sasseoir dessus? Rörande detta. stycke, hvari Ludvig XIV och Mac Razor äro hufvudkaraktererna, anmärker Figaro att för ett par år sedan figurerade Henrik IV i en kadrilj, men vid den tiden hade ej Frankrike lidit ständiga nederlag under sex månader, Paris hade ej varit underkastadt en belägring, landet räknade åttionio departementer, och ingen presenterade vexlar å fem milliarder. Det är med en viss stolthet tillägger brefskrifvaren ironiskt, som vi kunna påstå att denna kedja af olyckor på intet sätt beröfvat oss vårt goda lynne, och jag är öfvertygad om att preussarne skola bli högeligen förargade öfver att se att det sätt hvarpå vi lägga vår sorg öfver förlusten af Elsas och Lothringen i dagen består i att låta den monark som gaf oss dessa provinser sjunga komiska sånger på en teater ... Preussarne skola aldrig trösta sig öfver att ej ha kommit på den tanken att efter Jenaslaget och ockupationen af Berlin ha gjort sina besegrare ledsna genom ett dylikt förfaringssätt — att ställa Fredrik den store på tiljan, utförande komikerns roll i en pjes. Och vi som ha namn om oss för att vara den qvickaste nation i verlden!utbrister Figaro.