Göteborgsposten – 22 september 1871, sida 3

IlIvarjehanda. En äfventyrare. Aremarks prestgäll i Smaalenenes amt i Norge har nyligen haft besök af en herre, hvilken kallade sig Siegfried Wilhelm Mac Mahon och som utgaf sig för en systerson till den berömde franske marskalken. Han hade lyckats komma undan vid Sdan, der Napoleon jemte 80.000 man togs tillfånga, men straxt derefter föll han i tyskarnes händer, lyckades dock rymma ur fångenskapen och komma öfver till England, hvarifrån han i somras kom ötver till Göteborg och derifrän till Aremark. På otroligt kort tid hade han lärt sig svenska, hvilket språk han talade med stor färuighet, men till bevis på att han dock var den han utgaf sig för, framvisade han ett par stympade fingrar och ett ärr på ena handen samt ett dito på halsen som efter ett knifstyng. Likaledes ritade han på ett papper några kråkfötter, som skulle föreställa frånska. Många kände medlidande med den stackars fransmannen med det berömda namnet, gåtvo honom mat och dryck samt skjutsade honom från den ena gården till den andra. Vidare inlät han sig i kärlekshandel med en ung flicka, som han dock, tyvärr, snart måste lemna, sade han, enär kriget skulle åter bli förklaradt om tre månader och han före denna tid måste vara tillbaka i Frankrike. Olyckligtvis stötte han till slut på en person, som förstod franska och som började tala till honom på hans föregifna modersmål, för att reda sig ur sitt trångmål, gaf han sig nu till att rabbla upp någonting, hvari ej fanns ett enda menskligt ord, men då han emellertid fann sig vara misstänkt och fruktade att få göra bekantskap med lansmannen fann han för godt att skudda Norges stoft af sina fötter och kila tillbaka till Sverige igen. Ny dykapparat. En korrespondent till Berliner Borsenzeitung skrifver från Neapel, att en ny dykapparat för nedläggande af torpedos o. dyl. under fartyg uppfunnits af en venetianare vid namn Toselli. Den kallas talpa marina (sjömullvaden), är förfärdigad helt och hållet af jern vch brons samt har formen af en cylinder, fyra franska meter lång och omkring elfva decimeter i genomskårning. Apparaten är indelad i fyra afdelningar, den ena ötver den andra. I den första är komprimerad luft till dykarens behof; i den andra befinner sig dykaren sjelf; i den tredje är en inrättning för apparatens höjning och sänkning i vattnet, och i den tjerde en qvantitet bly för att hålla apparaten i vertikal ställning. Ett antal borr och andra verktyg äro äfven fästade vid apparatens öfra del för att sätta dykaren i stånd att under vattnet utföra åtskilliga förstörelsebringande operationer. Den 26 sistl. Aug. steg signor Toselli i sin apparat ner i Neapolitanska viken, i närvaro af befålhatvande amiralen och ätskilliga andra högre sjöofficerare. Han sänkte sig till vikens botten, på ett djup af sjutio meter, och stapnade qvar der i en timma. Under denna tid roade han sig med att skrifsa ett bref, hvari han för professor Palmieri, direktören för observatoriet på berget Vesuvius, beskref de känslor han erfor. I detta bref, som är dateradt från bottnen af Neapolitanska Viken, d. 26 Aug. 1871, säger signor Toselli att det element, som omgifver hans apparat liknar ej vatten utan ser ut som en massa af genomskinligt glas, kompakt, orörlig och nersläppande tillräckligt mycket ljus för att tillåta honom skrifva och läsa. En ofantlig mängd fiskar passerade förbi i alla riktningar. Stillheten var nästan pinsam, men i andra hävseenden fann sig signor Toselli fullkomligt väl och hade ett särskildt nöje af att andas. Barometern visade en tryckning af 81 centimeter, hygrometern visade 85 gr. och thermometern visade