Göteborgsposten – 22 september 1871, sida 2

bolms jordiska qvarlefvor fördes till det sista hvilorummet. En talrik mängd af den aflidnes vänner samt af de många, till hvilka han stått i närmare förhållande, hade, säger Sydsv. Dagbl., intunnit sig för att visa honom den sista tjensten, och till den ovanligt stora processionen hade äfven en deputation från Lunds studentkår samt Malmö borgaresångförening slutit sig med sina fanor. Prestatverna fördes af fil. d:r Quensel och Ruth. Jordfästningen förrättades i S:t Petri kyrka, och under den högtidliga sorggudstjensten utfördes sång från orgelläktaren af skolungdomen, hvarjemte prosten Olin i varma och gripande ord talade om den aflidnes verksamhet och förtjenster. Efter slutad sorggudstjenst fördes liket till kyrkogården och då det blifvit nedsänkt i grafven assjöngs af Malmö borgaresångförening Geijers Stilla skuggor under ackompagnement af husarmusiken. En talrik folkmassa var närvarande såväl i kyrkan som vid grafven. Den bekante Gorilla-jägaren, vetenskapemannen P. B. du Challu, har under några dagar i förra veckan gästat Umeå och dess grannskap, säger tidn. Westerbotten för d. 2 d:s. Under första veckan af Augusti besökte han Bodö i Norge, sed n han till fots färdats från Haparanda till Bosekop och än vidare till Hammerfest och Nordkap. Ifrår Bodö begaf han sig etter Saltentjord öfver till Qvickjock ned till Luleå; hars resa fortsattes härifrån till Sundsvall och Trondhjem och än vidare till Newyork. Ganska rika samlingar har ban anskaffat i norra delarne af Skandinavien af drägter och egendomligheter, utmärkande lapparna. Hans forskningar såsom vetenskapsman hafva hufvudsakligast under de mångfaldiga resorna i olika verldsdelar gällt de lägre menniskoracerna. Ädla handlingar. D. 6:te d:s firades, berättar Ystads tidn., på Charlottenlund af grefve Arvid Fr:son Posse och hans maka, född grefviona De la Gardie, silfverbröllop. — Lill minne af dagen och af ett 25-årigt lyckligt äktenskap, förklarade den om sina underhafvandes väl städse angelägne grefve Posse, att han, till fördel för sina tjenare och husmän, 30 till antalet, insätter i Malmöhus läns lifränteoch kapitaltörsäkringsanstalt från och med detta år och derefter arligen, så länge de tjena honom, 10 rdr rmt åt hvar och en at dem, att lyftas vid uppnådde 65 års ålder eller dessförinnan om dödstall inträffar. Bruksegaren T. Svedberg på Hellefors och hans fru ha, berättar Nerik. Allen, nyligen, till minne af deras 25-åriga äktenskap under namn af Belöningafond for dygdesamma och berömliga tjenarinnor inom Helletors socken, skänkt 500 rdr, hvilka medel skola förvaltas af kommunalstyrelsen, och räntan tilldelas en qvinna af den tjenande klassen, som under flerårig tjenst inom socknen ådagalagt en dygdig, ärlig och i allo berömlig vandel. Hvarje i socknen boende husbonde eger till styrelsen ingifva förslag och uppgift på den, han anser mest förtjent af belöningen, derom styrelsen skall genom kungörelse årligen påminna; hvarforutan styrelsen åligger att för den belönades räkning insätta belöningen uti ränteoch kapital-törsäkriogsanstalt i och för bildande af en lifränta åt den belönade. En marmorbilds historia. En försattare i A.-Bl. berättar i senaste Måndagsnumret under rubriken Den förflutna veckan bl. a. följavde pikanta historiett: Hvem kunde väl tro, att Carl Johan skulle en gång förvandlas till vårens gudinna? En sådan förmodan hade sannolikt öfvertraffat sjelfva Carl-Johansförbundets djerfvaste fantasier. Och likral är det full verklighet. . Förvandlingen har redan försiggått. Carl Johan är redan den vårliga gudomligheten. Huru det tillgått är alldeles ingen hemiighet. En af våra yngre skulptörer, hr Carlson, elev af akademien och professor Molin, hade fått några vårfantasier. Men som konstnären ej nöjer sig med fantasier utan form i den yttre verluen, så ville den unge skulptören se sina fantasier och specielt en viss bestämd fantasi uppenbarad i marmor. Materialet är dock icke alltid så lätt att komma öfver, isynnerhet om det skall vara hvitt och flackfritt, som en vårens gudinna naturligtvis bör vara. Under det hr Carlson gick och funuerade öfver hvar han skulle tå tag uti ett sådant oskuldens marmorblock, fick hän höra talas om att i någon af kungliga slottets skrapvrår skulle ligga en otärdig Carl Johan, det vill säga ett stycke marmor, som börjat danas till en bild af den nuvarande dynastiens grundläggare, men som aldrig blitvit fullbordad och aldrig komme att fullbordas. Det var ett af Byströms ofullandade efterlemnade verk. Hvarför skulle ej Carl Johan kunna förvandlas till en gudinna? tänkte den unge skulptören. Hufvudsaken är att hon är hvit och flacktiri. Skulptören sökte och erhöll tillåtelse att taga den otärdige hjeltekonungen i betraktande. Subjektet befanns vara passande, hvarför underdånig törfrågan gjordes hos vederbörande om Carl Johan vore till salu. Vederbörande viile dock icke sälja dynastiens grundiäggare, och det var väl icke unuerngt, men i betraktande af det goda ändamålet ansågs icke hinder möta för att skänka bort honom. Koustnaren, förtjust öfver att till det priset hafva kommit öfver ett sadant kungligt block, lät föra bjeltekovungen hem till sig, satte huggjernet på honom och började bearbeta den gamle. Efter någon tid säg man icke ett spår mera at Carl Johan. I hans ställe stod der en ungdomsfrisk gudomlighet, hvilken snart vandrar till Göteborg, dit så många konstverk nu för tiden gå. men ännn i den förflutna veckan stod Vå