Göteborgsposten – 22 september 1871, sida 2

gubben föll honom om halsen, kom en ström af sälla tårar att lätta hans bröst och han tryckte dem båda i sin famn, utan att hans mun kunde få fram ett ljud. Under tiden hade presten anländt, stormvindarne hade redan rasat en god stund och Michaöl, hans farbror och Wäderberg utträdde alla tre i salen i samma stund som Anna vid fru Christinas hand kom in från motsatta sidan smyckad som brud. De kunde icke nå hvarandra, men öfver de andras hufvuden sprang upp en osynlig bro af kärlek och öfverjordisk lycksalighet, på hvilken deres själar ilade i hvarandras famn, för att aldrig mera skiljas. Det är föga eller intet att tillägga. Sedan de båda paren blifvit vigda, höll den åldrige pastorn ett gripande enkelt och hjertligt tal med anledning af dessa fyra faderoch moderlösas bröllop på samma dag. Derefter lössläpptes allt hvad glädje och munterhet hetto och detta bröllop skall icke lätt förgå ur Airismaaboernas minne. Magister Utopimus kunde icke motstå Michaöls bön att för sitt återstående lif blifva hans broder och gäst och gubben Olof Jouhten lefde ännu tillräckligt länge för stt för en yngre Olof berätta om sina många resor och sagolika äfventyr. SLUT.