Göteborgsposten – 22 september 1871, sida 1

Göteborg d. 22 September 1871. Länets landsting sammanträdde ånyo i går kl. 10 f. m. Sedan upprop och granskning at föregående dagens protokoll försiggätt, uppläste ordt. torvaltningsutskottets betänkande otver M. Ifoarsons forslag om ersättning ur landstingskassan åt deputerade och suppleanter för markegångssättningen. Detta var af tölj. lydelse: Då den af riksdagen beslutade och af K. M:t sanktionerade förordning at d. 17 April 1868, om rättet för utseende at deputerade för markegängssävtningen, icke innehåller någon föreskrifst om ersattniug tör berörda uppdrag, samt det vid sådant förhållande måste antagas, att saral K. M:t som riksdagen ausett någon ersättning för ett dylikt uppdrag icke böra utgå, helet som uti andra allmänna fortattuingar rörande beskattningsforhallanden bestämda föreskrifter tinnas meddelade om dylik ersättning, der sådan skall lemnas. Då under här anmärkta omständigheter ett landstingets beslut att tillerkänna deputerade ersättning, skulle kunna gitva valet en annan karakter än den med förtroendeuppdraget afsedda, samt till och med synnes innebära ew obehörigt ingripande uti den bestammelserätt, som endast torde tillkomma K. M:t och riksdagen, och då härtill kommer att landstingets bifall till samma förslag otvifvelaktigt skulle leda till lika beskaffade och lika befogade anspråk från icke allenast de deputerade, som jemte kronofoguen deltaga uti upprättande af priskuranter för markegångssättningen utan ock från ledamöter i andra aFlandstinget nedsatta direktioner m. m., hvilka hittills betraktat sina uppdrag såsom förtroendeposter, derför de ej fordrat någon slags godtgörelse, deribland sjukhusdirektionerna, samt landstngskassan således, genom godkännande af nu föreliggande förslag, framdeles skulle få vidkännas högst betydliga utgifter, Så ock på de af lanusungets oruf. i Örrigt till protokollet antecknade skäl, tår utskottet föreslå, att M. Itvarsons ifrågavarande förslag lemnas utan afseende. I diskussionen härom, deri flera ledamöter deltogo, voro meningarne mycket delade. För motionen talade Ifvarson, v. ordf., som ansåg att länet bör ersätta persouer som gjorde uppoffringar för detsamma och yrkade bitall, Gyllensvaan som förenade sig med siste tal., och Eliasson, som ansåg motionen ha befogenhet. Mot densamma talade ordf., herger, som ansåg att man icke kunde frångå hvad K. M:t en gång derom bestämt; att dylika förtroeudeposter der personers omdöme och intelligens togs i fråga ej kunde jemföras med andras mera mekaniska åligganden, hvilka senare goromal tilldelades en viss orsattning och yrkade bifall till betänkandet. Efter votering, som utföll med 25 röster mot 21, bifölls M. Ifoarsons motion. Mot detta beslut reserverade sig Ordf., Palmgren, Berger, Schmidt, Heiiman, Bundsen, Lundgren, Linne, Torstenson, Magnusson, Francke, Snygg, Amund Andersson och o. Matern. Derefter upplaste ordf. en del af komiterades för sjukhusbygguadernas berättelse hvarat framgick, att kostnaderna för de samtliga sjukhusen med materiel, underhåll och diverse omkostnader utvisade ett sammanlagdt belopp at rdr 151,529: 54, under det att inkomsterna, tillsammans med ötverskottet å anslaget till eldning och tillsyn uppgått till endast rdr 149,287: 62, och således en brist uppstått af rdr 2241: 92. Ehuru komiterade således nödgats öfverskrida landstingets beviljade medel, hoppas de dock detta icke lägges dem uwll last, samt antaga att då en gång den alure lasarcttsbyggnaden i Uddevalla blir sålu, köpeskillingen dermed skall betäcka ej minure de af landstinget förut till sjukhusbyggnaderna beviljade extra anslag, utan jemval det belopp, som öfrerskjuter de beviljade medlen. Komnerade hemstaller således: Att landstinget ville, med godkännande af komiterades atgoranden. besluta utbetalande af den ofvan till 2241 rdr 92 öre upptagna bristen, Under diskussionen härotver ansåg Lind landstinget böra ge komiterade full decharge, men på samma gång uttala sitt ogillande för de kostnader de gjort öfver den anslagna summan, hvilket besvarades af en af de komiterade, Nycander, som trodde att de komiterade sokt på bästa sätt fullgöra sitt uppdrag och kunde bemöta alla anmärkniugar. För de