Göteborgsposten – 20 september 1871, sida 2

språk 1 nagot europeiskt land. Fragan har nu antagit större proportioner än någonsin förut och skall helt säkert sysselsätta nästa kongress uppmärksamhet. Men det ar icke så mycket en förändring i lagen som behötves, som mera ett beslut att Ullämpa lagen, och detta kan endast ske, om den allwävna meningen i Förenta Staterna vill understödja och fordra en regering, som vet sin skyldighet och begagnar sin makt till att skydda folket samt upprätthälla lagen. Den stora striken af maskinarbetarne i Newcastle, hvilken högeligen upprört det engelska samfundet ocn äfven sträckt sina verkvingar till vårt land, synes nu nalkas Bitt slut — åtminstone antydes derifrån, att en kom promiss är nära. Denna stämning af eftergifvenhet å de engelska arbetarnes sida har framkallats af den tillströmning at utländska arbetare, som egt och ännu eger rum, från Belgien, Sverige och Danmark. Strik-komiteerna erkänna, att striken skall vara helt och hållet resultatlös, ifall invandringen at främmande arbetare skall forttara. ä Flera af ledarne anse det derför lämpligt att erbjuda en kompromiss. och ett af den bekante arbetareledaren mr George Potter väckt förslag om, att, under det arbetsg fvarne skulle gå in på arbetstidens minskning från tio till nio timmar, arbetarne skulle afstå en half timmes aflöning per dag, har gynnsamt emottagits af arbetarne, såsom ett godt sätt att losa tvisten. Då man väl kommit in på kompromissernas väg, skall man snart gå vidare, och arbetsgifvarne skola möjligen å sin sida äfven göra någon eftergilt. Den s. k. Labour Representation League i London har hållit ett möte, hvarå tattats följande resolution: Arbetsgifvarnes i Newcastle beteende att införa främmande arbetare för att slå sina egna arbetare i deras kamp om nio timmar innebär en national fara, för så vidt som den leder till de engelska arbetarnes demoralisation derigenom aw blomman af våra arbetare sålunda drifves till att utvandra; och detta möte förklarar ett dylikt handimessätt vara ett farligt politiskt preecedensfall, emedan det befrämjar den införsel at främmanue daglönare för politiska och socialistiska ändamål, som under de sista åren klandrats så strängt at pressen och medelklasserna. Det tycks emellertid framgå af förhållandena, att den närvarande strikekrisen i Newcastle kommer att afslutas på grund deraf, att arbetsguvarne skaffat sig trammande arbetare i stal et för de strikaude, och tör någon kommande tid skall vål detta medel fortfarande tillgripas vid I knande tillisallen. Men det skall ej kunna begagnas länge, och de arbetare i andra länder, som låta sig lockas till att begagnas som verktyg här vid lag, skola till sist bii de lidande. Ty då det goda törståndet återställts mellan de engelska arbetsgitvarne och de engelska arbetarue, skola de främmande bli obehofl ga. De skoia blott för skams skull tolereras at arbetagitvare ocn de skola vara u satta för förtöljelser at besolkningen, tills de omsider skola nodgas återvända hem, helt säkert utan att ha skurit guld med täljkvitvar, men med det medvevande att de skadat sitt fosterlands egen in dustri geuom att berötva den väl befofliga armar. Å andra sidan bör denna arbetareutvandring vara en maning till arbetsgitvarne i de skilda landerna att vara mera u åna om sina arbetares öden och att betrakta dem som m-nniskor, ej olott som fabriksvjulkuggar. Den bör vara det tör arbetarne och vacka deras uppmärksamhet på hvad en strike egeutligen innebär. Sw William Armstrorg, disponent för de verkstäaer I Newcastle der striken gjordes, lemnar neml. toljaude staususka uppgitter. Antalet at de arbetare, som gjorde suike for att tå 9 timmars arbewviid i sället tör 10, u gjorde 6595, och om deras begäran hade upptyllts ocu de atervandt ull arbetet, så skulle det varit nödvändigt tör Armstrong att taga 650 flera arbetare an förut, för att kunna al sina Verkstäder tå samma qvanutet alster som törut. Ocb med den lon, uessa 650 arbetare skulle ha, skulle priset å tabriksalstren böjas. Så komme striken att drabba konsumenterna i stället tor arbetarne; och då den stora mangden, arbetarne sjelfva, är den förnämste kousumenten, så skulle deraf tolja, att lefvadsomkostnaderna endast ekulle okas tör arbetarne sjeltva — så framt neml. arbetsgitvarne hålla sina priser så låga som möjligt, och härtill tvingas de val at konkurrensen, Problemet är emellerud stort och man måste bärva vid tanken på de hvälfningar, som stratvandet för dess lösning måste invebära. Men denna lösning kan aldrig vinnas, om icke de båda parterna gå hvarandra till mötes, om icke ljus och bildning, sann bildning, genomtränga både de högre och de lägre samhällslagren, så att dessa fivna sina intressen gemensamma i stället för söndrade. Om drottning Victorias helsotillstånd skrifver läkaretidningen ÅÅTne Lancet-: Drottningens illamående började i Osborne i början af Augusti med fullständig brist på matlust, med