Göteborgsposten – 19 september 1871, sida 2

Versailles. Endast genom hemtraktens förtrolighe kan man få säkert veta, hvad landet törmår, hvac det tänker och hvad det vill. M. h., lätom oss tala öppet. Det gäller i närvarande stund de tänkbart största intressen för landet, det gäller att reglera dess närvarande och framtida öde; det gäller att erfara, om det skall konstitueras enligt det förflutnas, enligt en tusenärig ärofull tradition, eller om det skall, öfverlemnande sig åt den brusande ström, som i dessa dagar dritver de menskliga samfunden mot en okänd framtid, kläda sig i on ny form, för att upptylla sina öden? Skall detta land, som är föremål jör verldens förvånade uppmärksamhet, vara republikanskt eller monarkiskt? Skall det antaga den ena eller andra af dessa båda regeringsformer, som nu söndra alla folk ? Har väl en stor nation någonsin haft ett större problem att lösa, än det som nu föreligger oss? Jag frågar, om det väl är underligt, att detta problem upprör oss? Ju uppriktigare vi äro, desto bättre patrioter äro vi och desto mera måste det uppröra 9088. Om j sen er omkring, så sen j nationer, hvilka äro nästan, lika slagna som vi af uet utomordentliga skådespel, som vi erbjuda dem. Man har dertör icko skäl att tadla oss för att vi äro så starkt upprörda. Men vår rörelse blir ovilkorligen landets. Så berättigade orsakerna till densamma än må vara, så måste vi likväl befara, att vi genom deras törlangande törlora något af det lugn och den klarhet, som vi behofva. Derför, m. h., skiljas vi åt på några veckor, för att vaka öfver omorganiseringen at Frankrikes departementer, för att antingen åter upptaga deras tradition eller, om så maste ske, göra törändrivgar, under det regeringen använder sin tid till att förbereda sina nya arbeten. Detta är dertör en at eder och hela Frankrike känd och erkänd nödvändighet. I afseende på skattefrågan förklarar Thiers, att de af budgetutskottet redan antagna nya skatterna äro tillräckliga, för att betrygga lånen. Det återstår ännu att votera de skatter, som äro hufvudsaksakligen bestämda för den sedan 20 år försummade amorteringen a statsskulden, hvilken nu skall åter upptagas i fullt förtroende till framtiden. Regeringen trodde, att de nya hjelpkällorna skulle lättast åstadkommas genom tullen på råämnen. Utskottet gjorde invändningar häremot, och nagot afgörande beslut hade ännu icke fattats. I betraktande af nödvåndigheten att suspendera nationalförsamlingens arbeten, har regeringen föreslagit intöranuet af en provisorisk tillökning af en tiondedel i alla skatterna, såsom en för betryggande af amorteringen bestämd tillgång. Förslaget bief ej gynnsamt upptaget. hrkännande att hon icke nödvändigt behötver detta anslag, eftersom nationalförsamlingen redan volerat 360 millioner i uya akatter, bifaller regeringen uppskof med alla frågor, som afse de skatter, hvilka ännu återstå att votera öfver. Med afseende på ferierna sade Thiers, att det nuvarande afbrottet i arbetena icke kan, hvad angår landets förmåga och vilja att uppfylla sina förpligtelser, vara skadligt. Budskapet slutar: Varen ötvertygade om, att ajourneringen icke sker för att undandraga oss eder kontroll, vi anhålla om denna kontroll, vi önska, att edra blickar ej må lemna oss ett ögonblick. ty j skullen endast bevittna den oafbrutna fliten vid det så svåra verket med landets omorganisering, j skullen i allt endast se hängifna, ofta af trötthet dignande arbetare, hvilka likväl blott drifvas af det intresse, som litvar manskapet på ett i fara stadt skepp. Lyckligtvis se vi hamnen redan vid horisonten, denna anblick gläder oss och stärker våra själar. Lätom oss vara eniga och arbeta utan störanden, och ledd af eder, skall staten, på samma gång återfinna fädernesland, ordning och välstånd samt till sin gamla ära lägga den att bafva räddat sig ur det största och mest hotande skeppsbrott. Budskapet skall hatva emottagits med köld, af majoriteten derför att det upplästes af den illa sedde Jules Simon, af minoriteten derför att det inneböll anspelningar på Frankrikes monarkiska traditioner.