Göteborgsposten – 18 september 1871, sida 1

klara med frågan. Majoriteten inom kammaren har vid detta tillialle haft fullkomligt fria händer vid valet af de ledamöter, åt hvilka förtroendet blifvit uppdraget att handlägga denna fråga. Icke något annat utskott, undantagandes konstitutionsutskottet, har, tagit kammarens förmågor i anspråk. Majoriteten har således, man mäste antaga det, i det särskilda utskottet insatt sina yppersta förmågor och sådana personer, till hvilka den med fullt förtroende kuunat öfverlemna att afgitva svar på den stora frågan. En ledamot af detta utskott, kanske den, som i anseende till sin ställning här i kammaren intaser det mest framstående rummet, har vid sista riksdagen sagt, att det då atgitna svaret icke innebure sista ordet i frågan. Jag gläder mig åt att han nu är i tillfälle bidraga till att detta sista ord må blitva utsagdt. Det kan nu vara tid att detta spel sker öppet med korten uppslagna på bordet. Öm icke det kongl. förslaget kan bifallas, är det utskottets skyldighet att säga hvad det andra är, som det vill satta i stället Jag tror att man kan säga, att detta lands och äfven andra länders uppmärksamhet är i mera än vanlig grad spänd på utgängen af denua fråga och på det svar, riksdagen kommer att lemna. Jag tror ock, att vi äro berättigade lägga på dessa personers hjertan och fosterländska siune att afgitva svaret så, att de derför kunna ansvara och att det står i samklang med vår nationella ära och vårt fosterlands väl och framtid. Slutligen bör nämnas, att hr v. Kochs i Första kammaren väckta motioner bordlades, men att hr A. Rundbäcks motion, i hvilken hr Englander hade instamt, genast remitterades till försvarsutskottet.