Göteborgsposten – 18 september 1871, sida 1

Urtima Rniksdags-Kaleidoskop. II. Den 15 September. Den första drabbningen i försvarsfrågan under innevarande riksdag egde rum i dag vid valen till ledamöter i försvarsutskottet. Dessa val utsöllo så, att man nu med temlig visshet kan afgöra ställningen inom begge kamrarne. I mitt förra bref antydde jag att i Första kammaren hade bildat sig ett nytt parti, det skånska partiet; nytt är det väl egentligen icke, ty det fanns till redan vid sistförlidne riksdag, men det intog ej då samma ställning som nu. Nu gällde det huruvida detta parti skulle förmå utöfva något inflytande på det förestående valet. Emollertid har valutgången gitvit vid handen att detta parti lidit ett sullsändigt nederlag. Skånska partiew lista var så fyndigt uppgjord, att den hade bort kunna tillviona sig storre sympatier. På den törekommo ledamöter som äro särdeles väl ackrediterade och hvars benagenhet för det kungliga förslaget icke skäligen kan betviflas. Men meniogen var alldeles icke att precist alla dessa skulle inväljas, utan blott att det sålunda visade tillmötesgåendet skulle bafva till resultat att frih. Stjernblad åtminstone erhölle det erforderliga röstantalet. Det var emellertid just frih. Stjernblad nom Första kammarens majoritet på inga vilkor ville insätta i utskottet, dels emedan han är en afgjord motståndare till det kungliga förslaget och dels emedan han såsom chef tör det skånska partiet inledt ett förbund med de af Skånes representanter i Ancra kammaren, hvilka, med br Ola Jönsson i spetsen, vilja förkasta oftanämnda förslag, för att derigenom frikallas trån förpligtelsen att respektera värnepligtslagen, eådan den antogs vid sistförlidno riksdag. Också visade sig vid voteringen att det skånska partiet icke disponerade öfver mer än omkring 56 röster. Då med temlig visshet kunde förutses att majoriteten i Andra kammaren skulle i forsvarsutskottet insätta endast sådana ledamöter som obetingadt bylla rotehållareintresset, sädant det nu gestaltat sig, så hade icke mera behöfts för åstadkommande af förslagets förkastande i utskottet, än att en ledamot från Första kammaren hyllar samma åsigter som Andra kammarens utskottsledamöter, och derföre var det af vigt att en så prononcerad mo:ståndare till regeringens förslag som frih. Stjernblad är, icke i utskottet insattes. Det är bekant att h. exc. frih. De Geer helst öuskat att ej i utskottet blifva invald, men att han dock gick kammarens önskan