Göteborgsposten – 16 september 1871, sida 1

S HIST, Engemolm ar bestamat el Iller himmelriko — det hörs ju genast på namnet! pro quinto: hr kustchefen Virgin är allsingen giftblandare utan en glad Bacchi riddersman som har fickorna fulla med portvinsbuteljer, då han gör sina uppvaktningar hos generaltulldirektören, är theeslikes ungkarl och kan icke ens, ifall han sjelf kyprar sina viner, tituleras för gift blandare. Nästa Thorsdag blir ett vigtigt datum i Göteborgs hittills temligen dystra teaterhistoria. Nya Teaterhuset går då under klubban och sedan beror det på i hvems händer det faller, om lyriken och dramat hos oss skola få någon varaktig stad eller om sånggudinnorna för alltid vända ryggen åt en stad der man endast tänker på — att förtjena pengar. Nya Teatern invigdes af Stjernströmska sällskapet, det sista, som der uppträder före den ödesdigra auktionsdagen är det Fröbergska. Sic transit gloria mundi! Om det sistnämnda sällskapets senaste nyhet: Gubben i Bergsbygden, blir den mildaste kritiken: Den gubben gick inte! Utan att vilja förbise god vilja och gjorda ansträngningar hos det lilla sällskapet, tro vi oss dock med fog böra afråda detsamma från att syssla med musik af något slags högre värde än kuplettens. Tack vare den lyckliga omständigheten att dir. W. ÄÅhman på förhand förhyrt Nya Teatern från 1 Oktober och, som vi tro, till nästa 1 Juli, hvilket förhyrandes stabilitet blir inryckt i köpevilkoren, synes konstens himmel åtminstone för den närmaste framtiden temligen molnfri. Att börja med få vi i början af nästa vecka tre konserter af Gungls orkester, derpå en konsert af Louise Michaöli och sedan möjligen ett särdeles godt danskt, dramatiskt sällskap, hr Cettis, som för närvarande med stort bifall uppträder på Mindre Teatern i Stockholm. Bland dess medlemmar räknas en ung aktris, m:ll Fanny Kruse, som i våras gjorde surore i Skåne och som är i besittning af en vacker och artistiskt utvecklad sopran, hr Hoougard. en af Danmarks mest berömda komiker samt hr Cetti sjelf, som äfven eger namn som komisk skådespelare. Den unge kompositören Andröas Hallän har efter ytterligare musikstudier i utlandet återkommit på ett besök i sin fädernestad och kommer att inom kort, antagligen Thorsdagen d. 28 d:s, gifva en konsert i Elementarläroverkets festsal. Det bör bli af stort intresse att förnimma de framsteg den unge musikern utan tvifvel gjort sedan sitt senaste uppträdande härstädes, ty han tillhör den klass af uppåtsträfvande unga musici, hvilka ej löpa för tidigt från mästarn, ej anse sig bära patentet på verldsryktbarbet i fickan, derföre att de kunna rafsa ihop en Scherzo eller tota till en Polka de Salon, utan i fortsatta allvarliga studier söka det enda medlet att en gång uppnå målet. Vi önska hr Halln myckert folk och mycket bifall, på det han just här må få röna den ljufva känslan af att borta är bra, men hemma är bäst! : Ack ja, huru mången vilsekommen seglare på lifvets ocean suckar ej detta, då hans tankar ila tillbaka till det kära fosterlandet. I sådane hemlängtans ögonblick bytte han gerna ut all Söderns prakt och rikedom mot en stund i det kalla, det älskade Norden. Ett sådant uttryck af vekt svårmod ligger i efterfoljande stapzer, som tillsändts oss från en annan son af detta samhälle, som från Auras fagra stränder längtar tillbaka till Kattegats kala, men i minnets färgprakt ändå så underbart strålande skär: Hemåt! Hvart flyr du, min tanke, hvar skymmande qväll? Hvad sjunger du om och jublar så säll? Hvar kommer du från hvar morgon så glad, Mer lyftad och fri än när du drog åstad? — ÅI hemlandet var jag i grönskande skog, Kring berg och kring backar så lycklig jag drog; Från älskade hemlandet kom jag ju nyss Och bringar tillbaka din helsning och kyss. Männ allt är sig likt der vid Kattegatts strand? Bo lycka och frid i mitt fådernesland? Månn vågorna ännu i klippornas famn, Vid vindarnes sång hviska trohetens namn? — 0 ja, ingen bygd, intet land på vår jord Är lyckligt och älskadt som fjellhöga Nord; Ja, allt är sig likt invid Kattegatts strand Och solljust och varmt är ditt fädernesland. Så fly då, min tanke, hvar skymmande qväll, Vid mödornas slut från mitt aflägsna tjäll! Och vandra med drömmarne hand uti hand, Bland minnen och hopp i mitt fådernesland! Kanske får ock jag en gång följa dig dit, Och då skall du stundom få vallfärda hit Med helsning och tack från en erkänsam gäst Att: Borta är bra, men i Sverige är bäst. A. L. Alfred Wahlbergs stora nya landskap, som i veckan utställts i Musei venstra tafvelgalleri har väckt stort uppseende bland alla konstvänner på platsen. De fanatiska beundrarne af vår genialiske landsman finna inga ord att uttrycka sin förtjusning och sannt är att en sådan himmel och ett eådant vatten som i denna tafla, målar endast en mästare af första rangen. Deremot torde tankarne kunna vara delade om trädgrupperna i fonden, hvilka äro utförda i detta, åtminstone för den ännu i förgården famlande konstadepten obegripliga suddmaner, dervid konstnären för att åstadkamma ett I dan lafvanda natnran ai i an