Göteborgsposten – 13 september 1871, sida 1

ännu af den för sin rikedom bekante lagman Sylvan; ovilja mot den vackra egendomen, att han låter den förfalla. Den bortarrenderas blott på ett år åt gången och kan således ej skötas med någon omsorg. Den stora trädgården, 5 tunnland, är i komplett lägervall; de gamla fruktträden dö ut, de ståtliga terrasserna, de breda sandgångarne underhållas icke och drifhusen sakna fönster. En lika beskaffad förstörelse pågår å ett annat ändå större herresäte i Södermanland, Mälsåker, som har egts af slägtena Soop, Wachtmeister, Fersen och Gyldenstolpe och egdes tills för ett par år sedan af presidenten Åkerman, som sålde det för omkring 600,000 rdr till en mecklenburgare, dess nuvarande egare. De i den slottslika byggnaden befintliga gamla och dyrbara möblerna äro nu nästan helt och hållet förskingrade, de magnifika Gobelinsoch gyllenläderstapeterna nedskurna från väggarne och försålda, en mängd porträtter och oljemålningar dels redan sålda, dels till salu, såsom varande af intet intresse, annorlunda än som säljbart, för den nuvarande egaren, en mycket driftig ekonom, som eger stor förmåga att vända allt i pengar och som derföre afyttrar all den väl vårdade barroch löfskogen, ailenast den väl betalas. Ensamt till en trävaruhandlare i hufvudstaden har redan afyttrats 50,000 st. barrträd, och de till virke eller ved användbara träden i den ståtliga parken falla äfven för yxan. För några dagar sedan afled öfverste G. H. Stjerngranat på sin egendom invid Eksjö. Han var en man med stor militärisk och humanistisk bildning och en fast karakter. I hans nekrolog omnämnes att han såsom öfverste och chef för Kalmar regemente tog aseked ur krigstjensten 1859, men icke anledningen till hans afsked; den vittnar dock om hans karaktersfasthet. Vid Kalmar regemente hade en majorsplats blifvit ledig, och till erhållande af den föreslog ötverste Stjerngranat en at kaptenerna vid regementet, men i stället utnämndes en kapten från ett annat. Denne, derom underrättad tillfälligtvis tidigare än öfverste S., vistades såsom resande i Jönköping och beslöt då att genast uppvakta sin nye chef. Vid sin ankomst till öfverste S. presenterade han sig som utnämnd major. För mig är denna underrättelse en fullkomlig nyhet; men det lägger ej binder i vägen för mig att tillänska h. -ie..lycka I 2—— —.— besattningen, svarade S. vänligt, och gör mig nu den äran att hos mig intaga middag, så får jag presentera majoren för några af kamraterna, som lofvat att besöka mig. Middagen var glad och den nye majorens skål föreslogs af värden. Men derefter bad ban sina gäster ursäkta, att han måste lemna bordet för att sluta sin post, som skulle afsändas kl. 4, uppmanande gästerna att tortsätta måltiden. Öfverste S. gick in i sitt arbetsrum, skref sin afskedsansökan och afsände den med posten. Derefter återvände han till sina gäster och var vid bästa lynne. Föret en vecka derefter blef det steg bekant som han hade tagit. Krigsmivistern skyndade anhålla ganska enträget att öfverste S. skulle ätertaga sin atskedsansökan, men han lät ej förwå sig dertill. Midt i Stockholms Norrström, på en liten holme, ligger det täcka Strömsborg, byggdt och anlagdt af en rik borgare, Jonas Strom. Det eges af en brukspatron Bernhard, som uthyr lokalen till källarrörelse, med hvilken en badinrättning är förenad. För att komma dit och dän måste man begagna båt. Men då jernvägen öfver Norrström, sammanbindningsbanan, går nära förbi Strömsborg och då ett enskildt bolag förvärfvat sig rättighet att anlägga en gångbana invid jernvägen, så har hr Bernhard nu beslutat medelst en särskild jernbro förena nämnde gångbana med Strömsborg, hvarigenom det påtagligen skall blifva mera besökt. Det var dock egentligen om den der gångbanan, som jag ville yttra några ord för att framhålla härvarande stadsfullmäktiges brist på uppmärksamhet till hutvudstadens nytta. Att denna gångbana, enär den utgör det beqvämaste kommunikationsmedlet mellan Kungsholmen och det inre af staden, skulle blifva ganska inkomstbringande, var uppenbart, och derföre ifrågasattes att den skulle byggas för stadens räkning. Men detta förslag, såsom medförande en betydlig kostnad, motverkades med framgång af ett bolag som fått rättighet att hålla ett par små ångbåtar som gå emellan staden och Rödbotorget, och så utfördes gångbanan af ett annat bolag. Nu har detta bolag 20 I, årlig ränta på det utgifoa kapitalet och inkomsten är i ständig tillväxt. I nästa vecka väntas öfverståtbållareembetets utslag i anledning af de besvär som åtskilliga ledamöter af Stockholms kommun anfört öfver stadsfullmäktiges fattade beslut att bevilja räntegaranti för det lån å 5 mill. rdr, som bolaget för Åbergslagsbanan anser behöfligt. Att besvären skola ogillas, antages såsom gifvet; man är endast nyfiken att få nhemta de skäl, på hvilka afslaget grundar sig. Emellertid är det en ganska anmärkhingsvärd företeelse, att ehuru ifrågavarande utslag anses skola bli gynnsamt för bolaget och fastän penningetillgängen är ganska rikig, så har ännu icke det af stadstullmäktige stadgade aktiekapitalet blifvit fulltecknadt, icke jeller ha insättningsbevisen å redan deponeade 10 4, å aktierna i bergslagsbanebolaget tigit i pris på fondbörsen. För någon tid se2. 0 men han har fattat en så afgjord — .2—— — — — — W-PR OH mA Z:2 ——